Jobbig natt för min del med 28 grader i lägenheten, utslagna katter som inte trivs i värmen (stackrs mina älsklingar) och en kropp som inte hänger med. Ville verkligen inte gå upp i morse, hela min kropp sa ifrån direkt, ingen kontroll på musklerna och deras möjlighet att röra sig enligt mitt huvud. Vi var inte överens helt enkelt :-(
På något sätt kom jag trots allt iväg med rätt tåg och tog den vanliga löprundan till jobbet. Svalare morgon är vanlig och riktigt skönt att lunka fram längst Solnas gator. För nu var det inte tal om att springa utan mer lunka långsamt fram och försöka håll koll på benen. Väl framme vid jobbet var det fysiska och psykiska äntligen i synk igen....skönt :-)
Under hela springturen funderade jag på om alla någongång känner samma sak, att ens tankar och vilja inte kan överföras till fysisk rörelse. Man känner orken att klara av det men något säger stop. en vägg som står ivägen och svår att riva ned. Just nu är min vägg flera kilometer hög och varje dag försöker jag slå bort en tegelsten. Än så länge tror jag att en tegelsten försvinner varje dag, så mitt mentala tillstånd får en positiv boost varje dag. Något som lilla jag förtjänar just nu......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar