PAPPA - 13 Juni 2012

TjejVättern 2012

Våran första utmaning i Tjejklassikern var 10 mil cykling i Motala på TjejVättern. Vi var alla tre lite nervösa innan då ingen av oss riktigt har tränat alls för detta och vi är inga cykelmänniskor. Vi tycker om att springa....punkt slut! Men klockan ringde strax innan 05:00 i morse, en lätt frukost innan vi packade in våra tre cyklar i bilen och for mot Motala. På vägen var det dags för frukost nr2 på vårt favvo ställe McDonalds och den efterlängtade frukostmackan.

Väl framme i Motala hittade vi en bra parkeringsplats, sedan började problemen. Slangen i mitt framdäck hade sprängts pga avgassystemet som legat för nära så nu hade vi ca 50 minuter på oss att hämta nummerlapparna samt lösa min cykel. Panik från min sida och min hemska griniga och bitchiga sida kom fram, tycker riktigt synd om mamma och syster som fick stå ut med mig!!!

Dock gick det helt ok med nummerlappen och fick sedan hjälpa med däcket, och fakturan på 250kr som kommer dimpa ned i brevlådan nästa vecka betalar jag mer än gärna. Vi fick sedan några minuter att lugna ned oss innan det var dags för start. Jag och syster hade bestämt att cykla tillsammans och nu i efterhand är jag glad över det, jag behövde verkligen det stödet under dessa hemska 10 mil. Mammsen höll ett riktigt bra tempo i början och var oss hack i häl :-)

Banan var allt från bra, dålig, jobbig, hemsk, mysig mm. Den erbjöd allt. Jag och syster stannade på alla depåer för att vila lite, äta något innan vi for vidare. Vilket vi tror var bra för oss. Men efter ca 6mil började krämporna kommer och vara nästan olidliga, vi var verkligen inte tränade för detta. De sista fyra milen var riktigt hemska, jag verkligen förfärliga att jag nästan höll på att stanna och ge upp, tårarna var inte långt borta. Men efter ca 4h och 40 minuter var vi äntligen i mål och riktigt överlyckliga över att få ta bort rumpan ifrån den hårta och hemska sadeln. Mammsen kom in på tiden 5h 30 min och jag är super stolt över våran insats. Just nu känns det som att detta kommer att bli vår första och sista TjejVättern. Så hemskt tycker vi att det var!

Dock tror jag att våra åsikter kommer att ändras i framtiden, med lite mer träning så tror jag att detta kan vara ett riktigt roligt lopp. De flesta andra deltagare tycker om denna upplevelse så vi kanske ger det en chans till någon gång i framtiden. Eller så fortsätter vi med det vi gör bäst...löpning :-)