På lördag smäller det

Usch, ännu en tidig morgon på jobbet. Känns lite konstigt att sitta här själv på hela kontoret, men det är jätte tyst och lugnt faktiskt. Vet inte riktigt varför jag är här så tidigt, finns jätte lite att göra så lite sovmorgon borde jag ta, men icke. Lättare och skönare att åka med Niklas för då slipper jag pendeltåget vilket är hur skönt som helst!!

På lördag är det sedan dags, ska äntligen få träffa Världens bästa Ullis som kommit hem från Australien. Det ska bli hur kul som helst att se henne igen och bara höra hennes alla roliga historier om året som gått. Kan knappt bärja med, längtar grymt mycket redan så jag hoppas att veckan går fort precis som alla andra veckor gjort hitills. För om två veckor är det äntligen semester och redan till Spanien blir äntligen av, så jäkla roligt det ska bli !!!!

Vad känner jag?

Nu är jag åter igen kluven, eller jag tror det iaf. Sitter just nu på jobbet med jätte lite att göra och vet inte riktigt hur jag ska fördriva min tid istället för att stirra in i väggen. Jag älskar mitt nya jobb, detta behövde jag verkligen. Vet inte hur länge till jag hade orkat jobba på McD och allt skit som händer där varje dag, då hade jag nog gått in i väggen igen. Så jobbet känns riktigt bra just nu och jag bara hoppas att tempot skruvas upp lite snart då mina extrauppgifter snart börjar att ta slut.

Helgen som utspelade sig vart riktigt lyckad och jag är glad att den var så lyckad. Jag och Niklas skulle fira midsommar med hans pappas del av släkten uppe i Mora, där han skulle få träffa alla sina kusiner som han inte sett på flera år eller inte sett alls. Jag var lite skeptisk till resan då jag vet hur Niklas blir runt folk han känner, jag blir lite bortglömd och får ta hand om mig själv vilket är rätt jobbigt när man inte känner någon alls. Men Niklas släkt var hur trevliga som helst och bortsett från regnet hade jag det riktigt trevlig. Det enda negativa var då regnet, som bara ösde ned från första minuten vi anlände till sista minuten vi åkte. Jag hade räknat med regn men inte så mycket, kunde knappt gå mellan huset och ladan där vi skulle äta middag för all lera. Allt regn gjorde även att fredag fm vart lite långtråkig, rätt svårt att underhålla 25 pers i ett litet hus och där man inte har möjligheten att gå ut pga. regnet. Tiden flög dock fram och helt plötsligt var vi på väg hem! Så jag måste tacka alla Mora bor för en underbar midsommar och jag kan nästan lova att vi ses igen nästa år.

Men nu till något helt annat. Jag slutade med viktklubben för snart 7 veckor sedan vilket innebär att min normala kontroll på kaloriintaget är lika med noll. Jag har i princip ätit det jag velat, när jag velat utan att tänka på konsekvenserna. Det har faktiskt varit rätt bra, jag har inte stått framför spegeln och svurit över hur jag ser ut. Utan jag har mer och mer accepterat att det inte går att göra något åt detta, jag får vara så här fet. Orkar liksom inte ta tag i det. Jag vill, men orkar inte. Så nu efter en total ätar helg mår jag rätt dåligt, ser hur min kläder inte riktigt passar längre och jag ser hur smal min omgivning är. Vilket inte gör saken bättre. De har ingen noja som jag har utan äter vad de vill och är lika smala runt midjan för det. Jag svullnar typ upp 10-20 cm så fort jag ätit något jag inte ska. Orkar inte med detta längre. Så från och med idag, ska jag åter igen ta kontrollen över mitt liv och verkligen anstränga mig fram till Spanien. Vill känna mig nöjd i en bikini och inte gömma mig som jag gjorde förra sommaren. Utan endast njuta av semestern och dess ledighet. Vi får se hur kontrollen går, har försökt de senaste måndagarna nu, men jag måste verkligen lyckas nu. Wish me luck!!

Lättande hjärta....eller?

Igår fick jag äntligen säga vad jag tyckte om helgen och det kändes skönt, men vet inte riktigt om det var det svaret jag hade hoppats på att få. Självklart fick man en ursäkt men det vändes hela tiden till mig själv, att jag skulle ha sagt något under lördagkvällen. Det är ju en självklarhet egentligen, men jag letade och letade efter världens bästa Suss hela kvällen utan resultat. När jag väl sprang på henne hade hon bråttom någon annanstans. Inte så konstigt att man tröttnar. Nu är det dock sagt och det ger en lättande känsla, men är fortfarande lite kluven då detta har hänt förut. Det måste ju bero på mig då, att jag inte tar för mig tillräckligt eller att jag är för jobbig att ingen vill umgås med mig. Just nu känns alternativ nummer 2 som en bra anledning, då jag tror att jag kan vara besvärlig ibland. Önskar bara att någon kunde säga något!

Just nu sitter jag dock helt själv på jobbet och ska försöka jobba lite, inte så mycket att göra och rätt idiotiskt att vara här så tidigt då mitt jobb indirekt börjar vid 9:00 när alla fakturor anländer. Men jag är en morgonmänniska och jobbar hellre tidigt än sent, så just nu får det bli så. Idag har jag dock planerat att försöka göra en plan över vad alla sitter på företaget, för när jag väl ska hitta någon en trappa ned måste jag gå fram och tillbaka i de jäkla korridorerna innan jag hittar rätt. Inte särskilt tidseffektivt!

Jag vill även uppmärksamma min lilla syster idag som jobbar och sliter varje dag med sina två jobb och allt ansvar som detta medföljer. Inte ofta man hör att det är bra på McD när det alltid är något som inte går som det ska eller att allt bara är jobbigt. Jag är dock jätte stolt över henne att hon fortfarande orkar varje dag trots att det kan bli jobb mellan 05:15-20:00 vissa dagar. Jag hoppas bara att hon når sina mål med allt jobbande och att hon en tag kommer dit hon vill. Jag håller tummarna för dig min älskade lilla syster och önskar dig mer än gärna att du ska lyckas. Älskar dig gumman!!

Tråkig dag

Har varit på jobbet sedan 06:15 idag och nu fyra timmar senare har jag fortfarande inte gjort ett dugg. Självklart har jag åter igen organiserat mitt kontor men inte gjort mina verkliga arbetsuppgifter som handlar om fakturakontroll. Fick precis bunten nu och den är så tunn att den knappt går att se. Får max 10 fakturor per dag att kontrollera så den mesta tiden just nu gör jag inte så mycket. Det är rätt skönt vid vissa tillfällen men börjar blir lite tråkigt nu. Vet inte riktigt hur jag ska underhålla mig heller, då jag redan gjort det som ska göras. Men jag får väl hitta på något, man kan ju alltid organisera lite till om man känner för det :-)

Egentligen borde jag ju gå hem istället för att sitta här, men måste ju få ihop mina timmar. Har inte råd att vara ledig då bankkontot skricker efter påfyllning. Inte lätt att vara på gränsen från fattig student till arbetare. För nu har man fulla utgifter när man jobbar, speciellt lunchkostnaden ökar och det är lite svårt att hinna med. När man studerar kan man alltid bara ta en macka, men här borde man ju äta riktigt mat. Man borde egentligen göra det när man studerar också, men lättare att ta genvägarna då. Så idag ska jag nog gå hem lite tidigare iallafall, inget bestämt men förhoppningsvis!!!

Nä nu borde jag fortsätta med mina fakturor, men jag får önska alla en underbar dag i solen!!

Irritation leder alltid till insikt

Nu har jag fått avreagera mig efter helgen och börjar nog inse att jag får skylla mig själv. Jag kan inte tvinga någon att umgås med mig och de inte vill, och om jag verkligen vill träffa världens bästa kompis så får jag väl vara i närheten. Men som vanligt blir jag butter och ledsen. Får sluta upp med sånt. Det är bara jag som lider. För jag pratade med Suss idag och hon frågade inget om helgen, vilket jag tror betyder att hon inte riktigt förstår vilken hemsk helg jag har haft. Jag vill ju inte vara till någon börda, så jag får nog hålla det till mig själv och fortsätta leva mitt liv. Denna insikt slog mig när jag tittade på de få korten som vi har från fester, jag ler ju på alla och Suss är ju med på en del. Även om dessa togs i början av festen innan allt hände, så var jag nog lycklig i början. Och det är den känslan som jag vill komma ihåg..

Petra, Suss och Jag

Helgens bravader var inte värt besväret

Nu har det gått två dagar sedan min bravader i Göteborg ägt rum och än idag tycker inte jag att det var värt tiden eller pengarna att åka ned. För resan kostade över 2000kr och 10 timmars bilresa, inte värt det. Jag som var så taggad att åka ned och äntligen få träffa Suss och gå på den efterlängtade 200års festen. Allt började bra, vi kom ned på fredag natt och det var nästan direkt i säng för att ladda inför imorgon. Sovmorgon på lördag innan vi åkte iväg till Allerum för att leta lite mer saker till Anders utstyrsel. När jag gick omkring inne på köpcentret insåg jag hur tragisk jag är. Jag bara tittade omkring på alla som handlade nya saker för glatta livet, medan jag själv stod i mina vanliga gamla kläder från 2006, då jag inte haft råd att unna mig något. Pengarna har alltid gått till annat och jag har ibland svårt att prioritera mig själv. Roligare och lättare att handla till andra. Ett bra exempel är ju födelsedagspresenten som Anders och Wallen fick, en Whiskeyprovning för 2pers som kostade hela 980kr. Inget jag egentligen hade råd med, men de fyllde ju år så något måste det ju få. Kanske kunde ha gett dem något billigare, men dumma jag tog detta beslut och det får jag leva med.

Lördag eftermiddagen flöt på bra, sambon min hjälpte till med allt stök som behövdes fixas i lokalen inför festen. Så vi tjejer tog det lugnt hemma framför TVn. Vi åt en god middag innan vi tog spårvagnen 20:30 till den efterlängtade festen. Lokalen som de hade hyrt var hur grym som helst, den låg mitt i ett berg och jätte mysig. När vi tjejer kom dit höll vi ihop, men så fort vi tagit ett snabbt "pitstop" på närmaste toalett så bara försvann alla bokstavligen. Jag som har rykte för att inte dansa utan stå mest i baren hade tänkt göra ett försök att tillbringa min tid på dansgolvet. Gå kvällen började med att Suss tillsammans med två andra tjejer stod i baren i 1,5h och pratade om allt mellan himmel och jord. Jag försökte komma in i samtalet men fick lite "kalla handen" av dem. Säkert inte med meningen från deras sida men jag gav helt enkelt upp att stå där som ett fån som inte var välkommen. Så jag ställde mig själv på dansgolvet. Tragiskt eller hur!! Men de dissade mig totalt. När jag sedan väl gick bort från dansgolvet och ställde mig bredvis min sambo så kom de tre tjejerna rusande med sina spritglas, ställde dem på vårt bord och sa "passar ni dessa?" medan de försvann ut i vimlet av människor. Och där stod jag, övergiven igen. Jag vet inte om det var meningen från deras sida, vilket jag egentligen inte tror, men det var länge sedan jag kände mig så dissad. Så är höll kvällen sedan på. Jag såg nog min kära bästa kompis fyra eller fem gånger under kvällen, resterande tid hängde hon med de andra tjejerna eller gjorde gud vet jag. Det enda jag vet är att vi inte umgicks alls. Så när klockan närmade sig 01:00 hade jag tröttnat totalt, så jag tog min sambo under armen och gick hem. Ingen mening att vara kvar när jag ändå inte fick göra det jag kom för att göra, nämligen umgås med Suss.

Dagen efter var de andra fortfarande fulla eller jätte bakis så de gick inte att prata med. Och jag var redan ledsen från gårdagen, så vid tolv tiden åkte jag hem. Satte mig alltså åter i bilen och körde 5 timmar hem.

Hela helgen var i min mening, helt värdelös. Slösade bara en massa tid och pengar och blev bara sårad. Inte direkt vad jag kallas för en lyckad vistelse. Min kära kompis har ännu inte hört av sig. Vet inte om hon borde eller om jag vill. Kommer bara säga något dumt som jag garanterat kommer ångra. Men men...livet är hårt. Har redan gråtit över denna helg ett bra tag nu, orkar inte gråta längre. Det dumma är att jag nu bara är irriterad över hela situationen!!! Det enda jag kan tänka på just nu är "HATA, HATA, HATA GÖTEBORG!!

VG på två tentor

Har det verkligen vänt nu? Jag fick precis veta att de senaste två tentorna som jag gjort, som var ExternRedovisning samt Handelsrätt, fick jag VG på. Jag, högst beytg, det är inte möjligt. Men det är sanningen. Jag är lika förvånad som dig. Överlycklig såklart men jätte förvånad!!
Jag hoppas verkligen att min otur och nedstämdhet verkligen ger sig nu, att jag får lite tur i mitt liv. Men det verkar iaf gå lite bättre nu. Jag och Niklas får äntligen åka till Spanien, i två hela veckor. Det går bra på jobbet, jag tror att jag gör rätt bra ifrån mig då ingen säger motsatsen än så länge. Har dock världens sämsta självkontroll fortfarande, kan verkligen inte sluta äta utan är jämt hungrig och sugen på allt. Vilket resulterar i att jag äter alldeles för mycket, så nu har jag en ond och stenhård mage som aldrig vill ge sig.

Fick även mina telådor från Lipton idag, det är sjukt snygga och jag hoppas att resterande restauranger som ska få sina nya telådor tycker likadant!! Nu är det sängen som gäller, Natti Natti min skönor :-)

Hemsk dag + Cola light

Åter igen har jag haft en hemsk dag och inte åstadkommit något alls, utan bara varit trött och grinig hela dagen. Vaknade åter igen irriterad och arg. Vet inte varför eller hur jag ska bli av med det, bara en grinig gammal tant i sina värsta år.

Idag drack jag även min första klunk Cola light efter 525 dagar. Det var verkligen värt det men nu i efterhand vet jag inte om det var så gott. Men nu är jag väl fast igen, kommer nog att dricka flera liter om dagen nu. Inte direkt jätte bra men blir jag beroende så kommer detta att vara sanningen.

I morgon har jag åter igen tenta i handelsrätt och jag har verkligen inte pluggat, inte ett jäkla dugg. Har redan innan gått igenom alla frågor då jag pluggade till de föregående tentorna, och jag kan dessa utantill men ändå kan jag inte klara den här jäkla tentan. Vad är det för fel på mig!! Varför kan jag inte "pull myself togheter" och bara klara av det. Jag får ju skylla mig själv när jag kuggar, det är ju bara jag som inte pluggat tillräckligt eller jag som är för dum som inte förstår vad jag ska svara på frågorna. Alltså, hela mitt misslyckande beror på mig själv och det vet jag. Vilket gör frustrationen ännu mer påfrestandet och jobbig. Men imorgon så får vi se hur det går, jag håller alltid tummarna, oavsett att jag innerst inne vet att jag kommer misslyckas. "That's the story of my life"

Självkänsla + Självkontroll = Negativ

Idag har varit en hemsk dag, speciellt för mitt inre. Min självkontroll är så värdelös att jag inte ens kan stå emot lite snacks eller onyttig smörgås med alldeles för mycket ost. Var nog längesedan jag har känt mig så värdelös och dålig. Jag kan inte riktigt beskriva det i ord än VÄRDELÖS!
Nu vet jag inte längre vad jag ska göra?!? Jag bestämde mig för 2 dagar sedan att verkligen försöka sluta äta allt onyttigt, det gick inte mer än 1 dag innan jag åt upp ett helt rör med Chokladdaim. Hur värdelös kan man bli? Som jag sa innan, vet inte vem jag ska vända mig till för att be om hjälp. Mina kära kompis tycker bara att min matfilosofi är rubbad och verkligen inte stämmer överens med verkligheten. Så att vända sig till dem går inte.

Jag måste verkligen försöka själv, men det har inte gått så bra innan men jag får hoppas. Men nu måste jag sova innan jag somnar framför datorn! God natt till er alla och jag saknar er!!

Kram Kam från lillla mig

Vet inte vad jag känner....är för kluven!

Du har vi äntligen lämnat in examensuppsatsen, och det var den bästa känslan någonsin. Att lämna in arbetet i handledarens fack och bara gå därifrån och förhoppningsvis aldrig komma tillbaka. Det tragiska är dock att jag har två tentor kvar, vilket gör att min skoltid inte riktigt är slut och det känns förjäkligt. Samtidigt som jag känner en lättnad att inte behöva gå tillbaka till Ekonomikum för att skriva ett arbete eller gå på en föreläsning på en lång tid. Att slippa åka den jäkla motorvägen mot Uppsala som är mer än tråkig. Fast den dagen är närmare än vad jag trodde, redan på måndag måste jag åka den jäkla vägen till Uppsala för att skriva en omtenta i Handelsrätten. Jag måste verkligen klara tentan denna gång, har gjort den så många gånger nu att jag inte orkar misslyckas längre. Att se det hemska IG:t med den röda pennan, känns direkt i hjärtat och nästan varje gång har jag gråtit en skvätt. Vet inte varför, men det underkända betyget betyder bara en sak, och det är att man har misslyckats totalt!!!

Den här gången måste jag bara klara mig, ett misslyckade till kommer jag inte att klara just nu. Trots att allt verkar gå i rätt riktning, med att skolan snart är färdig och att jag har jobb i 5 månader framöver så känner jag mig jätte nedstämd. Och den känslan vet jag inte vart den kommer ifrån. Men jag känner mig lite misslyckad i helhet. Tanken var ju att jag skulle vara klar med skolan nu och inte behöva vänta tills i augusti, så det innebär ju att jag har misslyckats. Nu vart jag mer nere än innan. Vet inte riktigt hur jag ska komma över denna känsla, någon som kan hjälpa mig??

Någon som bara kan ge mig en liten putt i rätt riktning.....vet inte vem jag ska vända mig till riktigt. Jag vill ju inte visa mig svag, vill inte ha någons "jag tycker synd om dig", utan jag vill bara att allt ska bli bra igen. Definitionen på bra kan jag inte riktigt förklara då jag inte vet själva vad bra innebär, men just nu kan all bara bli bättre hoppas jag!! Jag måste tyvärr sova nu, ska upp din det jäkla McD imorgon, jag hatar det!!