Het Helg

Nu är äntligen sommaren här, eller åtminstone under denna helg har den varit snäll och besökt min hemtrakt. På lördagen låg jag ute i solen nästan hela dagen och det var helt underbart, varmt men helt underbart. Det är vid dessa dagar som man inser hur mycket man saknat sommaren och dess härliga varmhet. Men om sanningen ska fram så tröttnade jag ändå rätt fort, jag har inget emot att ligga i solen men denna helg har det nästan varit olidligt varmt. Skönt med varmt och jag höll verkligen ut under dessa dagar.

Så nu har jag bränt mig och det känns otroligt bra, kanske konstigt att höra men det känns alltid bra att bränna sig i början på sommaren. Dum som man är så tror man ju att det kanske ger lite solbränna, men att bränna sig innebär bara att man snart kommer flagna. Så jag får hoppas att detta inte sker mig, jag är beredd på det, men man kan alltid hoppas.

Sedan fick jag i helgen veta att Julia äntligen sagt upp sig på McD och jag är så stolt över henne. Att hon äntligen vågade ta steget, jag är så himla stolr över dig gumman. Lycka till nere i Skåne och jag lovar att du kommer att lyckas med alla dina drömmar, det är jag mer än säker på!!!

Nu är det dock dags att se lite mer SuperNatural och bli vettskrämd......Can't wait!

Två vinflaskor i golvet

Idag var sista dagen för min handledare på jobbet och nu flyger jag solo, jag hoppas verkligen att jag kommer klara av dig. Hela jobbet verkar vara i uppror nu när det är månadsbokslut, förstår paniken, men ju mer man stressar ju värre blir det. Ta det lugnt istället, arbeta metodiskt så lovar jag att allt kommer gå bra. Jag känner mig rätt förvirrad över vad jag ska göra på jobbet, i vilken ordning jag ska ta allt och den informtationen finns inte riktigt. Det gäller bara att prioritera!

Var sedan hemma jätte sent då vi satt i köer på essingeleden och var tvungna att handla innan det var dags att laga mat. God Gourmerulle vart det! Sedan läste jag världen bäsa blogg igen och även denna gång grät jag som ett litet barn....tack för allt min lilla darling!!! I miss you everyday!!

Just det.....glömde det viktigaste. Idag hade jag äntligen köpt vin, har inte haft råd med det de senaste veckorna men idag skulle jag lyxa till det. Och vad gör jag....jo, när jag precis kommer in genom dörren tappar jag hela påsen i golvet och båda flaskorna går sönder. 1,5L vin flyter ut på hallgolvet...inte direkt lyckat. Stanken som vinet utsöndrade går knappt att beskriva, det luktar världens värsta ungdomsfylla. Gud vad arg jag är på mig själv, finns vara ett ord...IDIOT!

Irriterad

Idag vaknade jag verkligen på fel sida, inte bokstavligen, men jag vaknade arg och irriterad. Vet inte varför men har gått runt hela dagen idag och vart irriterad på alla. Det har känts som att hela världen ska rasa samman. Orkar inte tänka på den jäkla uppsatsen längre och på allt som händer runt omkring. De senaste veckorna av uppsatsskrivande har varit hemska, har aldrig känt mig så nedtryckt av någon förrut. Allt jag tycker är fel och allt jag gör är fel. Så fort jag tänker på det blir jag bara mer och mer ledsen och arg. Vet inte riktigt hur jag ska hantera detta, men jag med mitt låga självförtroende har det verkligen inte lätt att försöka komma igenom dessa veckor. Men som vanligt bygger jag upp en fasad för att inte visa vad jag verkligen tycker och tänker. Oavsett att jag gnäller till mamma eller kompisarna om hur jobbigt det är med uppsatsen så vet de inte riktigt vad jag tänker på. Varje gång man blir nedtryckt så blir ens fasad som man bygger upp, högre och högre, samt tjockare och tjockare. Det blir svårare och svårare för allmänheten att riva ned den, tyvärr!!

Sedan vet jag inte riktigt vad jag ska göra med jobbet, det är mycket att tänka på och nu när min handledare slutar imorgon och jag tar över hennes jobb blir jag mer och mer panikslagen. Jag vet att jag kan klara av det, men allt svårt i början.

Eftersom att jag har varit irriterad hela dagen har detta gått ut över min familj och min sambo, inte rättvist för dem. Jag ber så mycket om ursäkt! Jag lovar att bättra mig till nästa gång. En sak har idag fått mig att le lite, det är en av mina nya arbetskamrater. Vi spelade foosball idag, äkta "Chandler and Joey" stil, och jag var bara grym. Jag fick några skratt idag iallafall, och det tackar jag för.

Under hela kvällen har jag faktiskt bara tänkt på en sak och jag vet att jag tjatar om samma sak hela tiden. Men på något sätt vill jag verkligen träffa min kära Ullis och bara få prata med henne igen. Hela hennes "soul" och attityd till allt verkar vara så positiv och jag skulle verkligen vilja att det smittades av på mig. Skulle behöva lite positivenergi just nu, orkar inte må dåligt längre!!

Detta kallar jag vänskap!

Ni bara måste läsa det här, detta skrev världens bästa och jag tackar dig så mycket för de fina orden!

and then we come to the reason im writing this you J.we have been friends since we where 8 i think when we were swiming together. i dont know when we started together i know we always did see eachother all the time and during the summer playide some times. then we stop swiming and only meat eachother at hand-ball games and tournuments. i shuold have seen then that since you were going against you teammates and still was y friend even all the girls around you wanted me go. one more girl in you club did the same but that is a totaly different story! what i did not see then was that you have seen me always as i was. when we got to the swiming i was free to be me al the time. bullied at school i could escape in the water and what you dont think about is that the people around you see that and see you. you are one of the few that call me Ullis (only Rebecca do it to) because you 2 were their when that was what i alowed.so why write this here and not in a email? i will emal you back but the email you sent me inspiers this. she said that she has been reding it al (yeah someone do read this shit im writing) and that she can see the change in me, and read between the lines that it have not always been easy. and it was then i realise how well she knowes me. that you have been their along the way and in the biger picure seen the change in me. we have not been close al the way but you know me better then i everthought maby even best of al because you have seen me from a distans. im not alowing you to be at a distans enymore as you know and we will meat up when im home again.you also write that i was a insperation to you for chanigne my life and the why my life look now. that made me so happy and i could not stop smilling, you thankt me for being me what more can i be happy about? and the fact that you got me to see over relations and you are right we have always been friends, just because we have not seen eaxhother al the time dosent mean we were not friends. ower friendships have always been their, and i have always known that.

Tack för allt detta, jag saknar verkligen dig!

I MISS YOU EVERY DAY!

Efter en lång dag av att jobba på två jobb och sedan skriva lite uppsats kom jag äntligen hem och fick sitta ned i soffan och försöka varva ned. Sambon skruvar lite på en bil i Nacka, så det är alldeles tyst och lugnt hemma. Hur skönt som helst och nu 20 minuter senare kan jag inte sluta le samtidigt som glädjetårarna bara rinner. Kan inte riktigt förklara vad jag känner nu, men hela min kropp är i upprorstillstånd och jag vet inte riktigt om jag är lycklig eller ej. Har precis läst världens bästa blogg som världens bästa vän har skrivit och nu börjar jag åter igen inse hur mycket jag saknar henne. Allt som hon säger håller jag definitivt med om, oavsett att vi inte setts på hur länge som helst har jag alltid känt en slags samhörighet med dig, vi är nog inte så olika du och jag. Oavsett distansen har nog våran vänskap överlevt och jag tror definitivt att vi kommer hitta tillbaka till varandra och jag håller tummarna för att det sker snart!

Dina underbara ord i bloggen behövde jag verkligen nu och jag känner verkligen att du inspirerar mig för varje dag. Du har fått ordning på ditt liv och verkar var mer lycklig än någonsin, jag är jätte glad för din skull och önskar jag kunde följa i dina fotspår. Du är världens bästa och jag kan knappt vänta längre tills jag får träffa dig! Jag vet inte riktigt vad mer jag ska skriva just nu, är helt tom i huvudet och det enda jag kan tänka på är vad du gör just ni nere i Australien trots att jag vet att det är mitt i natten hos dig. Så jag hoppas att du sover bra min lilla älskling!! Så jag vill bara tacka dig för att du finns och jag saknar dig mer än någonsin...jag längtar tills du kommer hem. I Miss You Every Day!

Vårruset på rekordet 23 min, men ändå deprimerad

Nu är jag inne ond cirkel igen, känner mig jätte nere och lite halv deprimerad. På det nya jobbet går det nog ok, jag lär mig mer för varje dag som går men min handledare slutar på fredag, vilkt känns lite panikartat. Det löser sig alltid på något sätt men vill inte fråga för mycket heller, vill inte störa i deras arbete. Men måste nog i framtiden, kommer inte klara detta annars.

Direkt efter jobbet idag bar det av till Vårruset bakom Cosmonova ungefär för att springa 5km med lillesyrran. Det gick över förväntan och vi sprang in på 23 minuter blankt vilket känns grymt bra, har nog aldrig sprungit så fort i ett lopp förrut. Men efter allt så kändes det som att hela världen gick under. Jag vart jätte nere och orkar ingenting när jag väl kom hem. Trött i huvudet med allt som snurrar hela tiden, det gäller allt från skolan, tentor, till jobb, pengar och middag nästkommande dag. Har så mycket planerat hela tiden att jag inte riktigt vet hur jag ska varva ned. När jag väl kommer hem på kvällarna är jag nästan helt borta bland pga. utmattning men ändå måste jag vara aktiverad. Har svårt att sitta still och vill egentligen alltid göra något på en gång istället för att skjuta det fram i tiden. Men då jag e så utmattad orkar jag inte, vilket gör att jag blir jätte arg på mig själv som inte rycker upp mig och bara genomför det som ska göras. Men det är nog min utmattade del av mig som tar överhand ibland, får försöka gå runt det på något sätt.

Ett litet ljus denna kväll var när jag läste världens bästa människas blogg idag, Ulle my darling, dina ord träffar mig verkligen. Trots att du skriver för allmänheten om hur lycklig du är och allt bara verkar flytta på, så blir jag så glad för din skull. Du verkar förtjäna en vändning. Trots att vi inte setts eller hört på flera år så saknar jag dig verkligen. Jag vet inte varför, men så fort jag tänker på all tid som bara passerat så blir jag jätte ledsen. Enligt mig så var vi jätte bra kompisar, vad förändrades egentligen? Den frågan har jag försökt finna svar på länge men inte kommit på ett bra svar, den enda anledningen som är trolig är att jag själv inte ansträngt mig att fortsätta kontakten. Och nu i efterhand ångrar jag mig verkligen.

Efter att precis ha läst stycket över så märker jag hur desperat jag låter, vill inte göra det. Varför håller jag på så här. Jag måste verkligen rycka upp mig och se till att göra det bästa av mitt liv, ta hand om mig själv och försöka leva lite. Den senase tiden har mitt liv bara bestått av en bubbla som endast involverar skola eller jobb. Allt annat har kommit i andra hand då många av min nära och kära blivit drabbade. Jag är så hemskt ledsen för det, jag hoppas bara att ni förstår varför det har blivit så här.

Nu är klockan alldeles för mycket och jag måste försöka få lite sömn innan klockan ska ringa vid 03:50....usch!! Men då väntar inventering på McD innan det är dags att ta tag i fakturorna på nya jobbet. Så god natt till er alla, även att jag vet att ingen läser denna så god natt iaf, hoppas ni drömmer söta drömmar!!

Kandidatuppsats inlämnad

Nu har det äntligen skett, vår kandidatuppsats är inlämad för sista seminariet och den är i princip färdig. Bara ett seminarium kvar och sedan lite ändringar innan slutversionen ska vara den 5 juni. Jag bara längtar så mycket. Har redan lagt champangen på kylning och jag hoppas verkligen att jag kan fira då. Även om skolan inte är över är iaf denna uppsatstid borta och jag slipper skriva en till uppsats. Det brukar vara roligt men nu mot slutet, är det bara hemskt!! Uppsatsen är det enda man tänker på oavsett man gör eller tänker göra. Men snart är det slut!!

Var även ute på en lite springur idag mot Ärlinghundrakyrka och sedan ut mot Odensala. Hur skönt som helst och det hela bara tog 70 min. Lite väl långt kanske men var inte särskilt trött när jag kom tillbaka utan hade bara ont i fötterna pga. skorna. Inte ens vaderna värkte. Jätte konstigt. Antingen sprang jag alldeles för långsamt eller så är jag bättre tränad än vad jag tror. Dock tror jag på de första alternativet att mitt tempo var för långsamt. Men jag spang iaf i 70 min. Det var länge sedan jag sprang så långt, men helt underbart var det!

Nu är det dags att titta lite på TV och sedan försöka sova lite. Tidig dag imorgon och jobb hela veckan. Trots att jag jobba rätt många dagar nu är jag ändå rätt nervör att gå till jobbet. Jag vet fortfarande inte allt och det oroar mig rätt mycket. Vill kunna allt och förstå allt men inte alltid så lätt när det blir mycket information på samma gång. Men de kommer jag garanterat att lösa ändå!! Det måse jag! "Wish me luck"

Hoppas allt kommer att lösa sig

Idag var jag åter igen i skolan för att försöka avsluta vår kandidatuppsats och det gick nog bra tror jag, vi satt endast 2h då vi tyckte att vi gjort allt som kunde göras. Nu är det bara att läsa och se om man hittar en massa småpill att göra. Jag hittade lite iaf, hoppas bara inte min kära uppsatskamrat hittade en massa fel. Orkar inte ändra en massa i uppsatsen just nu utan bara få det överstökat.

Öppnade på McD idag och det gick väl bra, men nu börjar jag inse hur mycket jag inte vill jobba kvar. Jag har verkligen jobba där för länge och fastnat i et håll där inget händer utan allt bara är som en gråzon. Man känner sig likgiltig hela tiden och orkar inte riktigt ta tag i allt strul som sker utan bara lämnar över det till någon annan. Det är verkligen inte rätt. Alla måste arbeta som ett team annars kan inte McD cirkeln gå runt och jag kan inte riktigt tillföra något mer. Självklart gör jag alltid mitt jobb och hjälper alltid till, men känner ingen glädje för det längre. Det känns tragiskt att tycka så här då McD har gett mig så mycket och jag är egentligen tacksam för att jag någonsin började där. Hade nog aldrig varit där jag är idag så det tackar jag er för. Men nu är det dags at gå vidare i livet, hitta nya vägar att upptäcka. Man ska alltid komma ihåg sitt förslutna för att kunna gå framåt och att glömma McD kommer jag aldrig att göra! Har ju inte slutat ännu men det kommer förhoppningsvis att gå fort ändå.

Nu borde jag ta det lugnt ett tag framför TVn och kanske somna i soffan som jag gjorde igår natt, hur skönt som helst. Våran soffa är helt klart skönare än sängen, låter sjukt men helt SANT!! Så natti natti nu alla glada!!

Hjälp 48h kvar!

Nu är det endast 48 timmar kvar till inlämning av Kandidatuppsatsen och nu börjar man verkligen känna lite panik för hur det ska gå. Vi trodde att vi skrivit ett bra arbete och vår handledare var mycket positiv. Nu har hon blivit sjuk och vi vet inte om hon kommer tillbaka. Har då blivit tilldelad en ny handledare som inte alls tycker om vår uppsats. Han förstår inte riktigt varför vi kan skriva om detta, han påstår att vi inte riktigt följer de riktlinjer som finns. Men hur kan hans åsikt vara så olik vår gamla handledare. Det är lite sent att ändra något nu så vi måste köra på det vi har och hoppas att allt löser sig i slutändan!!! Känner dock PANIKEN som sakta börjar växa inom en och att bli underkänd på uppsatsen är inget jag ser fram emot. För då måste man skriva en ny under sommaren och vem har tid med det egentligen, inte jag i allafall!.

Så håll tummarna för oss att vi klarar oss så lovar jag att hålla tummerna för er!

Klämdag i ösregn

Idag är en av de klämdagar som vi i Sverige har infört för att ge oss arbetare en anledning att vara lediga, och jag ingår just nu i den gruppen. Hetl sjukt egentligen! Nu kommer mitt liv kanske att börja och jag har en möjlighet att verkligen leva och göra vad jag vill utan en massa restriktioner som pengar och plugg. Så idag ingår jag i sveriges arbetare och förhoppningsvis kan jag göra vad jag önskar. Dock har jag jobbat denna klämdag för att tjäna lite pengar, jag måste ju få in mina timmar för att få ut full lön annars dras ju pengar från min lön. Trots att jag har månadslön måste jag uppfylla kravet med x antal timmar för att mitt bemanningsföretag ska betala ut full lön.

Så vid kvart över sju i morse steg jag in på mitt kontor och var helt ensam på våningen, lite läskigt faktiskt men rätt skönt. Inte en massa tjo och tjim utan lugnt och stilla. Vår personalchef kom lite senare och så var det hon och jag som endast jobbade fram till två tiden, då gick hon och lämnade mig ensam igen. Jag var ju inte långt efter henne att gå men lite rolilgt att jag som konsult och endast jobbat 5 dagar får vara på kontoret helt ensam utan att ens veta hur rutinerna egentligen går till. Då hon som jag ska efterträdda endast jobbar fem dagar till så är jobbet viktigare än allt runt omkring. Det håller jag faktiskt med om.

Idag gick det nog bra på jobbet tror jag, fick inte så mycket gjort men gjorde det jag kunde göra utan att ha tillgång till alla datasystem. Lite skönt att få tänka själv utan att ha någon som säger till en vad man ska göra hela tiden!! Efter jobbet var det dags för en liten springtur ut till kyrkan med syster yster och när vi kommit halvvägs öppnade sig hela himlen och regnet bara öste ned. Vi såg ut som vi hade badat när vi väl kom hem.....Det gör inget att det regnar förutom att regnet slår mot ögonlocken hela tiden vilket gör att man måste kisa för att se vart man springer. Inte det enklaste men vill man springa är det bara att "gilla läget". Imorgon är det åter igen dags att öppna på McD, inget jag ser fram emot alls. Eller jag har lite blandade känslor om att sluta. Just nu när jag är hemma vill jag inte tillbaka då jag hela tiden hör min syster prata om allt skit som händer och jag orkar inte ta tag i det och försöka lösa problemen. Det är inte min uppgift egentligen men ibland är det svårt att låta bli när vissa är så korkade att de inte förstår hur de ska göra. Det blir även lite tröttsamt att lyssna på allt jäkla gnäll som McD kan medföra då de flesta bara tänker på sig själva och struntar i vad deras handlingar har för konsekvenser. Genom att tänka så har de definitivt valt fel jobb då tanken med att jobba på McD är att arbeta som ett team där alla ställer upp, annars kan inte cirkeln gå runt. Jag behöver inte tänka så längre då jag inte jobbar så ofta utan bara kommer mina timmar och struntar i resten, det får någon annan lösa. Lite själviskt att tänka så, men just nu måste jag tänka på mig själv för första gången sedan jag började jobba där. Så jag önskar alla på Nytorp lycka till och jag hoppas ändå att vi får en underbar sommar tillsammans och att allt kommer att gå smärtfritt!!

Ängeln 23 år

GRATTIS GRATTIS GRATTIS!! Idag fyller min lilla ängel 23 år och jag skulle göra vad som helst för att åka ned och gratta henne. Vi träffas alldeles för sällan då vi bor på två olika sidor av Sverige och inte mycket vi kan göra åt det just nu men jag hoppas att du haft en underbar dag och jag önskar dig en underbar födelsedag. GRATTIS min lilla ängel !!

25 kolakakor

Nu är denna Kristihimmelsfärdsdag snart slut och jag hoppas att världens bästa Nutte har haft en underbar födelsedag med pojken sin trots att hon inte fick någon cykel. Men grattis gumman!!

Nästan hela dagen idag har jag spenderat på Ekonomikum för att försöka skriva klart det sista på uppsatsen och på de sex timmar vi satt där så kom vi riktigt långt. Är faktiskt stolt över mig själv att jag klarade mig så länge utan att bli irriterad, utan jag bara skakade av mig det och lät min kära uppsatskamrat göra som hon vill. Har inga invändringar, bara vi blir klara snart och att hon inte blir allt för irriterad på mig för att jag jobbar hela nästa vecka och att opponeringen måste diskuteras på kvällarna. Jag kan tycka att det inte är en allt för stor uppoffring då vi endast suttit två helgdagar och totalt 8 timmar med uppsatsen medan resterande har suttit många fler helger än så. Och den där jäkla bullshiten om att du måste ha ett socialliv varje kväll annars mår du dåligt kan du skippa. Jag lovar att du klara dig en kväll själv utan att gå under och det kanske vore bra för dig även om du nu känner dig så ensam trots att du har miljoner kompisar i Uppsala. Självklart förstår jag att du måste träffa dina närmaste, det måste jag också, men att säga att det måste ske varje kväll och att du inte kan kompromissa för min och uppsatsen skull är lite väl lågt faktiskt. Det kan inte alltid vara "Your way or no way". Men jag lovar att försöka göra livet lite lätttare för dig så att du kan umgås med dina kära!

Nu nä har jag verkligen varit allt för negativ mot min kära uppsatskamrat, du har ju faktiskt gjort ett underbart jobb med uppsatsen och jag tackar dig för allt! Jag bara önskar att du kunde sätta dig i min situation och se hur du skulle agera och tänka vid vissa situatíoner "That's it"

När jag sedan kom hem från Uppsala var det dags att baka lite flera kolakakor, min kära sambo hade beställt några så det vart två satser av kakor och vad tror du idioten Jessica gör. Jo, smäller i sig 25 onyttiga kakor och skulle verkligen vilja ha fler men orkar inte gå och hämta några. Lata och tjocka jag orkar inte hämta fler kakor, tjockis!!!!!

Svansjön

Igår fick jag äntligen se min första balett och den vinnande föreställningen var Svansjön. Det var helt underbart att se och det går inte riktigt att beskriva vad man känner när man går därifrån. Många har frågat om det var mäktigt och det kan jag inte riktigt säga att det var då vi satt högst upp. Man såg jätte bra men dansarna var tyvärr rätt långt bort och man hade nog förstått mer om man sett dem lite närmare. Möjligheten att se deras kroppsliga styrka som dessa balettdansare besitter är helt otroligt. Trots att vi satt högt upp kunde man se deras välsvarvade vadmuskler så fort de gick upp på tå och då börjar man inse hur stor styrka de har. Det var bara helt otroligt att se, måste gå dit igen! Tack min lilla "syster yster" som gav mig en biljett när jag fyllde år, helt klart värt de 3,5h långa föreställning i hårda och trånga stolar. Tack tack!!

Tyvärr sitter jag i skolan igen för att skriva den här jäkla uppsatsen igen och snart spyr jag på den och jag önskar verkligen att det skulle ta slut snart. Inlämning om 4 dagar och sedan är det bara en opponering och lite revidering kvar innan jag ska lämna detta helvete bakom mig. Det var hur kul som helst i början att skriva men nu går det bara nedåt. Allt sänker verkligen en och igår när jag och systern var i stan var vi inne i lite klädbutiker och då började jag inse att det är minst 2 år sedan jag köpte kläder och jag kunde knappt vara kvar i dessa affärer. Jag kände mig så missplacerad och passade verkligen inte in i miljön. Har inte råd att handla något heller vilket gör det lite lättare att undvika klädaffärerna och de hemska provrummen. Är bara jätte jobbigt när man se alla andra med nya inköpta kläder och min kära syster och mamma som bara älskar att köpa nya kläder och de har verkligen inget emot att visa upp deras senaste inköp.

Måste dock fortsätta med uppsatsen nu....se ya later!!!!

Detta behövde jag en dag som denna

Trodde min dag skulle vara helt ok, skulle bara jobba lite i Liljeholmen och sedan åka hem och ta det lugnt framför TVn då jag inte hade något planerat. Dagen började bra och jag verkade göra allt rätt nu när jag fick vara lite självgående ett tag och det kändes rätt okej. Fram tills jag skulle gå och min handledare som redan hade gått kunde inte hjälpa mig så mitt enda alternativ var att lämna en massa saker ogjorda då jag inte visste hur det skulle behandlas. Det känns hemskt att bara åka där ifrån och lämna allt, känns inte bra alls men kunde inte göra så mycket tyvärr.

När jag sedan kom hem tog jag genast en springtur i skogen och det gick faktiskt överraskande bra för mig denna gång. Depressionen kom dock när jag väl kom in genom dörren från springningen. All energi bara flöh ur mig och jag orkade inte tänka längre. Jag bara satt i köket och stirrade i tomma intet, vet inte hur länge men deprimerande var det. Dock var jag tvungen att skriva ut en massa så hem till mamma for jag. Där fick jag veta att min lilla 900 inte fungerar då den både läcker bensin och kylarvätska åter igen och det måste lagas igen. Nu orkade verkligen inte min hjärna längre och jag var så utmattad att jag inte ens orkade gråta längre. Hela min kropp ville bara lägga sig ned och gråta men inte ens det orkade jag. Utan var tvungen att laga mat och sedan ville sambon baka kakor, så vi bakade kolakakor för första gången och det gick verkligen jätte bra. Men hela min själ ville bara skrika rätt och gråta. Åter igen kunde jag inte ens göra det, utan ännu ett misslyckande från min sida.

Efter allt bakande var det dags att äta upp allt med lite te, det var hur gott som helst!! Och när jag väl fick sätta mig framför datorn kunde jag slappna av ett tag. Efter att ha läst Ulles underbara blogg och länken hon hade, http://www.youtube.com/watch?v=VJMbk9dtpdY , bara rann tårarna ned och ville inte sluta. Filmen var precis vad jag behövde just nu. Kontentan av hela filmen och dess sista mening passar inte in på mig alls och allt troende tjafs. Men allt annat passade precis. Jag skulle verkligen göra vad som helst för mina nära och kära och hela filmklippet förklarar verkligen hur långt jag skulle kunna gå för dem. Jag älskar er så mycket och jag vet att jag säger det alldeles för sällan men jag älskar verkligen er!!

Nu är det sängen som gäller då jag måste upp vid 04:00 igen för att jobba...livet är hårt och jag önskar verkligen att jag kunde må bättre. Bara en liten stund, är väl inte för mycket begärt, eller??

Gumman fyller 23

Världens bästa darling fyller 23 år idag, och det firades med mjukiskläder och vitchokladstårta....Helt underbart! Jag träffar Lollan alldeles för sällan och vet inte riktigt om hon har tid heller, då hon har lika mycket på sitt bord som jag. Vill samtidigt inte störa när jag vet att hon vill umgås med systrarna, och det gör inte mig något, bara hon är lycklig så e jag nöjd. Men idag fick jag umgås en halv kväll med min lilla stjärna och blev bjuden på en underbar middag!!

Dagen har annars aldrig varit lugn då jag aldrig bara suttit ned och ta det lugnt utan har jag inte jobbat, har jag läst uppsats, eller varit på väg till Uppsala för att skriva uppsats eller varit hemma hos Lollan och firat födelsedag. Åkte hemifrån vid halv sju och kom hem vid 22:00, en lång och händelserik dag alltså.

Mycket att göra och mycket att tänka på. Är ju rätt stressigt just nu med allt som sker. Med jobbet, skolan och hemma. Ska dock på Balett med lillsyrran på onsdag, det ska bli hur kul som helst!!

Men nu är det sängen som gäller och min kära lilla Ullis I do miss you and I hope you'll be home soon, even thou you don't want to.

Natti Natti mina små darlingar!!

Solen

Finns det verkligen något bättre än solen och dessa varma strålar som kan lysa upp ens tillvaro och bidra med lite solbrun hy. Det märk inom ens omgivning när solen väl tittat fram hur allas humör blir bättre och alla ser mycket piggare ut. Efter en mörk och hemsk vinter där man knappt träffar något för alla sitter inne i sina stugor är det jätte skönt att komma ut i luften igen. Känns nästan som att alla födds på nytt igen!

Nu sitter jag på min underbara balkon i solen och äter frukost och just nu e det så varmt att man nästan inte kan sitta kvar. Helt sjuk! Klockan är 09:00 och jag solar, vem hade kunnat trott det. Man måste ju passa på när solan väl ligger på, för efter lunch kommer solen ha flyttat alldeles för mycket och balkongen kommer hamna i skuggan igen. Det är det enda negativa med att bo i våran lägenhet, att vi endast har förmiddagssol och vi kan inte direkt sätta oss på framsidan för att fortsätta solandet. Vår framsida existerar liksom inte!! Men nu smyger katterna omkring på balkongen och jamar som bara den, till och med Sherrie låter, vilket är ovanligt. Hon överröstar nästan mästaren själv, Amadeus. Som nu ligger i buren och sover en stund.....han e så söt!!

Nu är det tvätten som gäller, kommer att stå i den jäkla tvättstugan hela dagen då mina IKEA kassar är helt överfulla med saker som ska tvättas och det är inte bara 2 färger utan minst 4 och en mängd mattor och filtar på det. Många tråkiga timmar som väntar....pust pust!!

Men kommer nog tillbaka lite senare när jag väl sätter mig här vid datorn igen. Massor att förberedda inför morgondagens arbete. Jag längtar inte direkt att gå till jobbet vilket är tråkigt, trodde jag skulle det. Kanske beror på att man fortfarande är ny och osäker på allt som sker runt omkring. Jag vill lära mig allt på en gång, dock svårt att komma ihåg så mycket information på en och samma gång. Jag gör dock mitt bästa och så får jag hoppas att jag inte misslyckas!! Så håll tummarna för mig!! Kram Kram på er alla som läser, vilket jag vet inte är så många. Har inte gett ut adressen till någon, då detta är mitt egna forum för tankar och funderingar och just nu vill jag inte att någon tar del av den. Tragiskt egentligen! För varför lägga ut den på nätet så att den är tillgänglig för alla. Mitt svar till den frågan är att de som vill läsa får göra det, har inte mig emot. Men känner ingen anledningen att berätta om det om ingen frågar. Så om ni frågar kommer jag garanterat att svara ärligt! Oj, nu måste jag tvätt. Ciao så länge!!

Vill också att allt ska vara PERFEKT!

Nu har en vecka gått sedan jag började på mitt nya jobb och jag trivs faktiskt rätt bra, lite jobbigt i början bara när man inte förstår allt och vet hur alla rutiner ska vara. Hon som ska utbilda mig verkar vilja sluta på jobbet så fort som möjligt, hon har verkligen tröttnat på det och det märks hela tiden. Det e också jätte svårt att hinna med ibland när hon utbildar, då de e rätt mycket att göra och hålla reda på så kan jag inte riktigt hålla reda på allt. Men jag börjar hänga med lite nu och förhoppningsvis går det bättre nästa vecka. Det som oroar mig ordentligt är att hennes sista dag är 29 maj och efter det är jag helt själv. Hur ska jag klara det då jag inte jobbar fulla veckor och har en uppsats som ska skrivas samtidigt vilket gör att vissa dagar måste jag vara i skolan. Bara tiden kan utvisa!!

Det verkar som att jag börjar få ordning på mitt liv nu men ändå känns det som att något är fel. Jag mår fysiskt okej men rent psykiskt så vet jag inte riktigt. Jag tycker fortfarande inte om hur jag ser ut och har verkligen försökt att åtgärda det, men nu efter 5 månader av viktklubben orkar jag inte längre. Har indirekt sprungit varje dag och varit noga med vart jag ätit, gjort mina magövniningar som Niklas visat mig men utan något resultat. Magen är fortfarande stor som en ballong och tycker verkligen inte om min profil i spegeln. Mår dåligt varje gång jag ser den och det blir ju verkligen inte bättre när jag just nu e "clueless" om vad jag ska göra.

Vill verkligen tycka om mig själv och ha bra självfortroende men det verkar bara inte ske och har ingen att prata med om det. Vem ska jag vända mig till?? Kan ju tycka att mina lilla sambo skulle bry sig och det gör han verkligen, men det är svårt då han inte riktigt förstår hur det är. Han är ju "Larmkungen" och har inte ett enda beskymer i världen. Men jag får nog bara rycka upp mig och ta tagit i mig själv och hoppas att allt löser sig.

Ett problem som återstår är hur min sommar kommer att se ut. Enligt mitt nya jobb måste jag ta semester i juli och jag måste verkligen flytta min semester då för att komma ned till Spanien. Största problemet är att Niklas inte kan ta semster i juli för hans chef måste ha semester pga. hans barn. Så just nu har jag och Niklas semester vid olika tillfällen och vi förlorar våra pengar på flygbiljetten när inte kan åka ned. Pengarna är en strunt sak men att vi inte får semester samtidigt suger totalt!!! Har dock tänkt prata med världen bästa Ulle om att kanske träffa henne under min julisemester och det vore grymt roligt. Vi har inte setts på flera år och efter att ha läst hennes blogg http://whatisfrendship.blogspot.com/ så vill jag verkligen veta hur hon har det. Hon verkar må toppen och verkligen hittat sig själv! Jag önskar bara att jag också kunde göra det och följa i hennes fotspår. Jag har börjat fundera på varför vi tappade kontakten från början, kan verkligen inte komma på det. Men nu ska det ändras, saknar verkligen henne!! I do miss you my darling! I hope you'll be home soon even thou you don't want to leave your perfect life in Australia. I do wish everything will work out for you and I wish you all the best!!

Orkar inte längre!!!

Att försöka samarbeta med andra är inte alltid lätt, speciellt när man har en person som verkligen inte kan kompromissa. Utan det ska gå efter hennes regler och preferenser, utan en enda tanke på att kompromissa för min skull. För varför ska hon? Hon måste ju ha sitt sociala liv och den enda gången det kan ske är på kvällarna och helgerna så dessa tider är "off limit". Sedan vi började med vår kandidatuppsats har vi inte suttit en enda helg och på vardagarna har vi knappt suttit fram till lunch innan vi gett upp och gått hem var för sig. Om man lyssnar på resterande grupper sitter de minst 8h per dag och många helgdagar för att hinna klart. Medan vi aldrig ens tänkt tanken. Nu däremot är det omvända som väljer. Det e endast 1,5 vecka kvar innan inlämning och vi måste plugga i helgen för att hinna (vilket jag tror vi gör ändå) och vad får man höra. Bara en massa gnäll om att hon inte har något liv då hon endast sitter med uppsatsen, vilket jag inte fattar.

Hon vill sitta på dagarna för att kunna vara ledig på kvällarna samt helgerna, vilket jag helt förstår. Men de dagarna som jag nu har jobbat så skulle hon sitta på vardagarna och jag på kvällarna, men ändå gnäller hon till sin omgivning att hon måste sitta på kvällarna och inte har något liv pga. uppsatsen. Så snälla sluta gnäll "and deal with it", vi e klara med skolan om några veckor och sedan slipper du allt vad det innebär. Och då kan du sitta i din jäkla sol som jag lovar komma lysa under hela sommaren.

Jag orkar inte vara irriterad på dig längre, men orkar inte heller lyssna på ditt gnäll om att vi aldrig kommer att hinna. Låt mig göra något så hinner vi. Just nu får jag inte skriva ett ord för jag skriver bara en massa fel och varje meningsuppbyggnad jag gör är fel. För när hon i gymnasiet gjorde sitt projektarbete vann hon någon jäkla tävling där de tydligen hade varit hårde med hur en uppsats ska skrivas osv. Jag förstår det helt och hållet, och du lärde dig säkert en massa. Men detta var för 3 år sedan, sluta lev på gamla framgångar. Lär dig att kompromissa och se att det finns andra människor runt omkring dig som har egna liv att ta hand om. Allt kretsat inte kring dig.....ORKAR INTE LYSSNA PÅ DIG LÄNGRE!!!

2:a dagen på jobbet

Då har man avverkat andra dagen på jobbet och enligt mig går det rätt bra. Mycket att hålla reda på när man inte har koll på läkemedelsbranschen och alla deras olika rutiner. Jag hoppas att jag snappar upp det rätt fort då jag ska ta över en annan tjejs jobb och hon vill sluta så fort som möjligt. Det märks att hon har tröttnat lite på jobbet efter 7 år men jag vill ju inte bli lämnat ensam förrän jag känner att jag klarar mig ganska bra själv. Vet inte riktigt heller vem jag ska vända mig till vid problem då det bara e jag som utför detta jobb. Det finns säkert någon, men idag kan jag inte säga vem tyvärr. Fast det har ju egentligen bara gått 1,5 dag på jobbet och efter en sådan liten tid borde jag inte kunna så mycket kan jag tycka. Hoppas bara min arbetsplats tycker samma sak :-)

Min nya arbetsplats är perfekt för mig nu. Jag får mitt eget rum och atmosfären är rogivande och trots att det e rätt stressigt så märker man inte av det på samma sätt som på McD. För så fort någon behöver hjälp så hjälps alla åt och när någon blir sjuk hjälps man åt i så stor utsträckning som möjligt. En total omvändning från vad jag e van vid. När man jobbar med unga människor så förstår de inte riktigt att deras handlingar påverkar fler än dem själva. Så fort de gör ett val som gynnar dem så kan jag garantera att de påverkar någon annan negativt.

Jag tror dock att jag kommer sakna McD efter ett tag, då det var ett tryggt ställe där man visste exakt hur allt fungerade. Jag ju jobbar där i snart 4 år och rutinerna är så invanda att jag skulle kunna köra skift i sömnen. Men nu är det dags för ett nytt kapitel i mitt liv med en liten mer stillsam tillvaro som innebär att när jag lämnar jobbet kan jag slappna av och inte behöva oro mig för ett skolarbet eller liknande. Just nu är det ju en uppsats som ska skriva så detta gäller inte riktigt ännu, men snart!!!

Nu e det dags att se om Sverige går vidare till finalen i Schlager Festivalen!!! Och JULIA, du måste våga säga ifrån nu. Du vill HEM och inte stanna kvar. Lova mig att du åker hem och startar ditt nya liv i Helsingborg!! Love ya sweetie!!

Äntligen nytt jobb men ändå ingen glädje

Nu har det äntligen vänt lite och jag vart idag erbjuden ett jobb som ekonomiassistent och jag är jätte förväntas full att börja. Ligger i Liljeholmen så det kommer att taca 50 min enkel resa till jobbet, men det är det helt klart. Men jag har tyvärr inte kunnat njuta av det hela då allt har hänt på samma gång. Det är endast två veckor kvar tills uppsatsen ska in och nu meddelar våran handledare att vi har för lite empiri i vårt arbete. Varför har hon inte sagt något innan?? Vilket gör att vi har hur mycket arbete som helst framför oss. Och min kandidatuppsats partner är precis som jag, mer än panikslagna är någonsin. Jag tror det löser sig men hon är jätte stressad.

Ett annat stort problem mitt i allt är att de vill på mitt nya jobb att jag börjar på måndag vilket är helt okej, men kan ju inte direkt jobba heltid just nu vilket jag har sagt. Men börjar bli orolig att de inte riktigt förstått det. Jag får prata med dem på måndag men det skapar ju stora problem. Samtidigt som min uppsatspartner är jätte förbannad på mig att gör detta. Jag kan skriva på kvällarna men hon typ vägrar då kvällarna är till för hennes sociala liv. Självkklart förstår jag det. Men att för min skull avstå från detta i två veckor är inte så mycket att begära kan jag tycka. Vi behöver ju inte sitta varje kväll och kan ju dela upp det också. Men hon är nästan helt oresonlig, kan inte kompromissa med henne alls. It´s her way or no way!! Vilket är jätte jobbigt. Jag vill ju ha jobbet och tycker att jag kan planera så bra att jag hinner med båda. Jag får prata med henne igen och se vad som händer.

Är ju inte direkt roligt när något positivt äntligen händer i mitt liv och någon är förbannad för dess konsekvenser. Så att fira mitt nya jobb har jag definitvt inte gjort, utan suttit här och bara glott i tomma intet. Vet inte hur jag ska lösa problemet. Vill inte bli ovän med någon men måste ju tänka på mig själv ibland, inte ofta det händer men i detta fall måste jag nog göra det. Vill inte vara till någon börda!!

Så förlåt Camilla för allt trubbel jag orsakat, jag hoppas du kan förlåta mig i framtiden!!!

Halsfluss, kandidatuppsats, tenta och jobbintervju

Nu har det värsta hänt just nu, har fått halsfluss och har varit sängliggande i två dagar. Inte roligt alls då man inte kan äta eller knappt sova på nätterna. Idag mår jag dock bättre, men måste nog ligga till sängs minst en dag till. Och vad händer, jo de ringder från bemanningsföretaget och företaget som jag var på intervju hos i torsdags vill träffa mig igen och helst idag. Men det går ju inte då jag e sjuk vilket inte bådar gott för mig. Men vi får se vad som händer!!

Sedan är det inlämning för tredje delen av uppsatsen och jag som inte är jätte klar i huvudet måste förlita mig på Camilla vilket inte känns bra alls. Vi är ju båda ansvariga för arbetet men nu är det bara Camilla som jobbar och jag bara sitter här på mitt feta arsle och tycker synd om mig själv. Jag e ledsen Camilla att du har ansvaret, inte rättvist från min sida!!

Problem nummer tre är att det är tenta på lördag igen och jag måste verkligen klara tentan, men nu orkar jag verkligen inte plugga då måste. Vet inte hur jag ska klara detta men måste försöka, måste klara av dena här förbannade skolan någon gång och aldrig komma tillbaka!! Och då menar jag ALDRIG!!

Näää nu borde jag försöka anstänga mig lite och plugga....Wish me luck!