Trodde min dag skulle vara helt ok, skulle bara jobba lite i Liljeholmen och sedan åka hem och ta det lugnt framför TVn då jag inte hade något planerat. Dagen började bra och jag verkade göra allt rätt nu när jag fick vara lite självgående ett tag och det kändes rätt okej. Fram tills jag skulle gå och min handledare som redan hade gått kunde inte hjälpa mig så mitt enda alternativ var att lämna en massa saker ogjorda då jag inte visste hur det skulle behandlas. Det känns hemskt att bara åka där ifrån och lämna allt, känns inte bra alls men kunde inte göra så mycket tyvärr.
När jag sedan kom hem tog jag genast en springtur i skogen och det gick faktiskt överraskande bra för mig denna gång. Depressionen kom dock när jag väl kom in genom dörren från springningen. All energi bara flöh ur mig och jag orkade inte tänka längre. Jag bara satt i köket och stirrade i tomma intet, vet inte hur länge men deprimerande var det. Dock var jag tvungen att skriva ut en massa så hem till mamma for jag. Där fick jag veta att min lilla 900 inte fungerar då den både läcker bensin och kylarvätska åter igen och det måste lagas igen. Nu orkade verkligen inte min hjärna längre och jag var så utmattad att jag inte ens orkade gråta längre. Hela min kropp ville bara lägga sig ned och gråta men inte ens det orkade jag. Utan var tvungen att laga mat och sedan ville sambon baka kakor, så vi bakade kolakakor för första gången och det gick verkligen jätte bra. Men hela min själ ville bara skrika rätt och gråta. Åter igen kunde jag inte ens göra det, utan ännu ett misslyckande från min sida.
Efter allt bakande var det dags att äta upp allt med lite te, det var hur gott som helst!! Och när jag väl fick sätta mig framför datorn kunde jag slappna av ett tag. Efter att ha läst Ulles underbara blogg och länken hon hade, http://www.youtube.com/watch?v=VJMbk9dtpdY , bara rann tårarna ned och ville inte sluta. Filmen var precis vad jag behövde just nu. Kontentan av hela filmen och dess sista mening passar inte in på mig alls och allt troende tjafs. Men allt annat passade precis. Jag skulle verkligen göra vad som helst för mina nära och kära och hela filmklippet förklarar verkligen hur långt jag skulle kunna gå för dem. Jag älskar er så mycket och jag vet att jag säger det alldeles för sällan men jag älskar verkligen er!!
Nu är det sängen som gäller då jag måste upp vid 04:00 igen för att jobba...livet är hårt och jag önskar verkligen att jag kunde må bättre. Bara en liten stund, är väl inte för mycket begärt, eller??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar