Mycket att göra men ingen ork!!

Ännu en hemsk måndag håller på att ta slut och jag har inte gjort ett dugg idag heller. Har tusen saker att göra men jag som brukar vara så energisk har ingen ork alls. Jag borde verkligen plugga, skriva uppsats, städa, betala av min skuld, tjäna pengar, bestämma veckans mat osv. Men har inte gjort något allt, har ingen ork liksom. Men jag borde verkligen plugga så jag klarar av den här jäkla skolan snart. Vill inte vara kvar längre, utan komma ut i arbetslivet och ha en möjlighet att göra vad jag vill. Nu lever jag i ett pausläge där allt kostar pengar som jag inte har. Vill inte leva knapert längre, utan köpa de där nya skorna utan att känna skuldkänslor då jag egentligen inte har råd. Ser alla andra med nya kläder längre men jag sitter här fortfarande med samma kläder som för 3 somrar sedan. Kan fortfarande ha dem men hur kul är det, urtvättade och omoderna. Jätte tragiskt!

Men jag försöker hålla humöret upp runt alla jag känner. Vill inte visa vad jag egentligen känner och tynga dem med mina problem. Jag försökte dela med mig förra veckan till min bästa vännina men hon tröttnade totalt och peakade mig flera gånger om att det vart för mycket. Det höjer ju inte direkt ens självförtroende. Så nu sitter jag här i kokong igen och stänger ut omvärlden. Är verkligen inte bra för mig just nu, men vet inte vad jag ska göra heller. Vill som sagt inte tynga ned någon, utan jag får lösa mina egna problem. End of story!!!

Nu är det Biggest Loser Australia som gäller, måste ju se hur det går för Tiffany och Bob =)

Mår inge bra nu!

Klockan börja närma sig halv ett på morgonen och jag mår verkligen inge bra just nu, men har ingen att vända mig till. Tårarna bara rinner och vill verkligen inte sluta!!!
Hade fjärde tentan inom Handelsrätt idag och jag kunde verkligen inte dessa frågor, av de fyra frågorna som fanns kunde jag en lite grann och resten chansade jag på. Varav en hade jag verkligen ingen aning om. Kunde inte ens chansa på rätt kapitel i lagboken. Så när jag åkte därifrån var jag helt tom i huvudet. Hur kan man vara så korkat och dum att man kuggar samma tenta fyra gånger, vem är så osmart att man ens kan lyckas med det? Jo IDIOTEN JESSICA är så dum att hon misslyckas så många gånger.

Åkte direkt till jobbet då jag skulle jobba stängning vilket faktiskt kändes helt okej, hatar egentlien att stänga men just den här helgen känns det okej. Har ändå inget annat att göra förutom att plugga, så då kan jag lika gärna jobba lite. Dagen har gått okej tycker jag, lite svårt att släppa Emelie själv, hon litar lite för mycket på att jag ska ha koll när det egentligen är hon som kör skift. Men det blir nog bättre snart.

Det värsta med att jobba stängning är allt små ätande som förekommer och jag är verkligen inget undantag. Så min värdelösa karaktär fungerar verkligen inte, kan inte ens motstå allt som innehåller alldeles för mycket fett eller socker. Men det blir så när feta lilla jag är sugen på något. Trots att jag mår jätte dåligt efter att jag ätit sånt jag inte ska så fortsätte jag ändå. Ser ni vilken dålig karaktär jag har, sämre än sämst!! Kan inte ens behärska mig! Beter mig som en jävla nolla!! Det var nog perfekta ordet för mig just nu, nolla!! Allt jag gör eller försöker göra, misslyckas jag med och då menar jag allt. Spelar ingen roll hur mycket jag försöker så går det bara inte.

Men jag måste väl fortsätta försöka ändå. Antar jag! Jag vill inte gräva ned mig, men vet inte riktigt hur bara. Kan inte direkt vända mig till någon, vill inte berätta att jag misslyckats igen. Vill inte ha deras tycka synd om blickar längre, fått de alldeles för många gånger nu och orkar inte se dem. Försvinn från mig! Därför vet inte så många om mina misslyckande, och jag hoppas att det fortsätter så. Som jag sa innan, vet inte riktigt vem jag kan vända mig till. Vill inte att min sambo ska veta, vill inte att han ska tycka att jag e dum som bara misslyckas. Han säger att han inte gör det, men det e ganska svårt att tro honom då mitt självförtroende ligger nere vid fotknölarna. Och resterande familjen vill jag inte visa mig svag för heller, blir svårt att se dem i ögonen när jag bara misslyckas. Min bästa kompis som bor tusen mil här ifrån, klarar skolan galant och får VG på typ allt, vill jag verkligen inte berätta för. Vet att hon egentligen inte dömmer mig, men känner mig så jävla korkad när hon är så duktig. Still love you thou, but it hard when your perfect!

Nä nu måste jag sova....jobbar ju imorgon igen. Natti Natti!!

Anställningsintervju 1 - PANIK

Hade min andra anställningsintervju för det sökta jobbet som Ekonomiassistent idag, det var mer pirrigt än den första. Som vanligt var jag för tidig och fick sätta mig utanför i någon park och vänta innan det var dags att ta de bestämda stegen till intervjun. När jag kom dit kändes allt jätte fel, ville verkligen inte jobba där och när de förklarade vad jobbet innebär var jag helt lost. Förstod inte riktigt vad de menade att jag skulle göra....var säkert jätte enkla ekonomiska uppgifter men jag satt som ett frågetecken, helt borta. De som intervjuade mig var jätte trevliga och så, men det kändes bara fel. Jag vill ju egentligen hamnade på ett företag där jag skulle kunna stanna i 20 år men detta kändes helt fel.

När jag sedan gick där ifrån fick jag nästan panik, vad skulle jag göra om jag fick jobbet. Har fortfarande inte fått tag på min nuvarande chef så jag vet exakt hur lång uppsägningstid jag har, då jag hört att min kan vara längre än en månad då jag jobbat så länge. Vilket inte e bra alls!! Måste verkligen kunna gå efter en månad, det har jag sagt till dem som jag söker jobb hos. Fick då ringa min gamla chef, som jag inte prata med på länge, för att se vad han säger. Och allt beror på hur giriga de är, men det kan likaväl vara 3 månader om jag har otur.

Jag bara kände hur paniken började komma mer och mer. Försökte läsa i mitt anställningsbevis men hittade inget, står bara att uppsägningstiden är minst 1 månad och att jag som arbetstagare har rätt till 2 månader om jag jobbar mellan 2-4 år. Alltså jag har rätt till det, men om jag inte vill det så borde det väl inte kunna tvinga mig....eller?? PANIK!!!

Men då hittade jag något, jag är ju bara anställd som deltid har ska jobba 15h/veckan. Så om jag har en uppsägningstid på 3 månader behöver jag endast jobba 180h för att få tiden avklarad fortare vilket indirekt innebär 1 månad och lite till. Så då borde det väl vara lugnt??!!?? Men åter igen, om det verkligen inte går så får jag väl jobba varje helg på McD och jobba i veckorna på det andra jobbet i 3 månader. Det verkar vara det enda alternativet jag har just nu, tyvärr!! Får försöka få tag i Fredrik igen då, vilket verkar vara omöjligt vid det här laget. Han svara inte på telefonen, meddelande eller mailen. Så hur kan man få tag i honom? Funderar snart på att ringa Mats och hoppas på att han har tid med mig. Måste verkligen lösa detta problem så fort som möjligt!!! PANIK IGEN!!!

Total rastlösdag !

Tidig morgon, första gången på mycket länge som jag var tvungen att gå upp vid 04.00 tiden och det var inte enkelt. Titta mig i speglen så tidigt och det var verkligen inte en trevlig syn, vem som helst hade skrikt av fasa om de sett mig. Jobbet gick som vanligt och var där ifrån redan vid sju tiden, hur skönt som helst. Fråga var bara vad jag skulle göra nu!?! Så klockan sju på morgonen började jag rensa i hela bokhyllan och lådorna under sängen. Fick ihop tre hela påsar men bara skräp, helt otroligt vad man samlar på sig under alla åren!

Det slutade med att jag städade hela lägenheten, och fort gick det. Satt sedan lite med kanidatuppsatsen, men jag inte göra så mycket då vi väntar på våra intervjusvar som aldrig tycks komma. Har endast gått 2 dagar men ändå, tråkigt att sitta och vänta! Hann t.o.om plugga till tentan på lördag innan klokan ens blivit halv elva. Då fick jag tvinga upp lillesyrran ur sängen för en liten springutr. Gick segare idag än vanligt, undra varför, men en kort sväng på 20minuter var det till slut. Hemma vid tolv tiden och då städade jag lite till, hur jag nu kunde hitta något mer att städa men tro mig, hittade massor. Så nu e klockan 14.00 och vet inte riktigt vad jag ska göra nu. Har svårt att sitta ned utan att bli rastlös, trots allt jag hunnit med idag är jag mer rastlös än vanligt! Det bara kryper i kroppen på mig, samt ingen kreativitet om vad jag kan göra. Det enda jag kommit på är att rensa min garderob och slänga en massa kläder, men det är ju mer än tråkigt så det orkar jag verkligen!

Så just nu titta jag på Mumien 2 och mina knasiga katter som båda har fått kattfnatt och bara rusar omkring i lägenheten och som galningar.....riktigt roligt att se faktiskt. Galningar men mina små galningar!! Nu får den här rastlösa dagen ta en vändning, önska mig lycka till!!

Bra förmiddag, värdelös eftermiddag

Dagen började effektivt med en massa kandidatuppsats skrivande och vi kom riktigt långt faktiskt. Trots att vi inte är överens ibland och båda lika envisa så testar det verkligen ens tålamod när man måste ge sig. Men det är en bra träning. Vi gav sedan upp vid halv ett tiden. När jag väl kom hem var det dags för en löprunda, och då assmötet vart istället var jag på banken och samt tog en åktur till JYSK för att köpa gardiner.

Kom hem vid tre tiden och fram till nu, 2,5 h senare har jag nog inte åstadkommit ett dugg. Helt värdelöst, e jätte rastlös men orkar ingenting. Försökt plugga till tentan på lördag, men kom ingen vart. Läste dock igenom arbetet igen och ändrade en del små saker.

Sitter dock fortfarande på min feta rumpa i soffan med HÖK böckerna framför mig och borde verkligen plugga, men jag orkar verkligen inte. Har redan tentapluggat till den här jäkla tentan tre gånger och detta blir fjärde gången, nu orkar jag inte längre. Jag borde verkligen lägga manken till så jag klarar mig nu, fjärde gången gillt liksom. Ändå sitter jag här fortfarande, helt förstelnad som en lat soffpotatis. Borde ta tag i mitt liv nu och försöka rycka upp mig, men svårt när motgångarna bara hela tiden växer och växer. Kan inte riktigt komma på en enda positiv sak just nu, så illa är det....!!! Livet suger helt enkelt!

Men nu är det dags att verkligen plugga, lagboken väntar. Så tjingeling så länge!

Efter regn kommer solsken!

Det finns nog inget värre än måndagar, dessa trista gråa måndagar då man bara e grinig för att helgen är slut. Men gick upp tidigt för att träffa Camilla i skolan och skriva lite kandidatuppsats, men vi orkade bara 90 minuter innan vi gick skilda vägar.....inte direkt effektivt!

Skjutsade sedan mamma och pappa till Arlanda så de kan åka på semester till underbara Alicante, e så avunsjuka. Skulle verkligen behöva semester just, med en massa sol och bad för att kunna lugna ned mig lite och verkligen ta hand om mig själv. För så fort jag e hemma själv e jag bara hungrig hela tiden och små äter stup i kvarten, inte bra för lilla mig. Försöker verkligen hålla min kalorigräns men det e svårt, speciellt nu när min käka krånglar igen och kan endast äta mjuk eller flytande mat. Så hela veckan blir det soppa, inte direkt mättande för min mage. Men vad ska jag göra ?!?

Pratade lite med världens bästa vännina idag, saknar henne så mycket. Förstår att hon var tvungen att flytta till Göteborg, och respekterar det massor. Men jobbigt när man inte kan träffas så ofta, blir max 3-4ggr per år känns det som. För varken jag eller hon har tid att åka till den andra, så det blir bara ett snabbt samtal någon gång ibland. Men ibland får man nöja sig med det lilla. I MISS YOU DARLING!!

Nog med det deppiga nu och glöm inte bort att efter regn kommer alltid solsken!

Sandhamn = SUCKS

Nu är jag äntligen hemma efter en helg av besvikelse. Jag och Niklas skulle denna helg åka på SPA-helg till Sandhamn som man hört så mycket av. Det ska vara jätte dyrt men värt vartenda krona, så jag var hoppfull när vi skulle ge oss av. Men när vi väl ankom till Sandhamn vid 10 tiden fick vi inte ens checka in förrän vid tre tiden. Så vi tog våra väskor och gick ned till SPA-anläggningen för att ta det lite lugnt, men när vi väl kom ned och bytt om för att ta det lugnt så var det inte så lungt. För på SPA-anläggningen sprang det runt barn som hoppade och skrek i poolen samtidigt som spädbarn försökte överrösta deras skrik. Inte direkt en ideal situation när man ska ta det lugnt, så detta var Minus nr.1. Vi gick då till baren för att se om vi kunde få något att dricka och äta, men icke. Baren öppnade inte på två timmar och det fanns inget att äta förutom chips och nötter, tillsammans med en massa sprit. Då landade vi på Minus nr.2.

Behandlingarna som jag och Niklas hade bokat var hur perfekta som helst, avslappnande och uppiggande. Helt fantastiska. Men åter igen, när vi lämnat behandlingarna och gick ut i SPA-anläggningarna så kunde man endast höra barnskrikena. Vi gav upp till slut och gick för att checka-in. Vi fick våra nyklar och gick mot rummet, när vi väl öppnade rummet kom Minus nr.3. Vårt rum låg längst ned och utsikten var en bakgård med rus och döda blommor, inte direkt vad vi förväntat oss när hotellet ligger precis vid vattnet. Men detta var inte allt, i vårt rum fanns det två enkelsängar, inte ens en säng tillsammans utan TVÅ ENKEL SÄNGAR!!! Minus nr.4 på resan. Sura och irriterade ringde vi restaurangen för att boka bord till middagen, då kom Minus nr.5. De enda tiderna vi kunde boka vara 18.00 eller 20.45, "Are you kidding me". Nu började det verkligen bli för mycket. Så nu var klockan 15.45, fem timmar kvar till middagen och vi hade inget att göra. Det blåste storm ute och hotellet kunde inte erbjuda några med aktiviteter än SPA-anläggningen. Vid detta tillfälle var jag så arg och irriterad att jag nästa vill slå slå sönder fönstret till den fula bakgården.

Fem timmar gick förbi låååångsamt och när klockan började närma sig kvart i nio gick vi för att äta, trötta och irriterade. Maten fick vi inte heller direkt välja, man var tvungen att äta samma förrätt och välja mellan två huvudrätter. That was it!!! Servitrisen vi hade var grymt bra, åter ett plus. Men när vi fick in huvudrätten var köttet alldeles rått, gick knappt att äta. Vid det här laget var den här svindyra resan inte värt ett enda öre. Så vi gick och la oss. Vaknade nästa morgon, åt en ok frukost och tog båten hem.

Med andra ord helgen SÖG. Inte nog med att vi fick betala för mycket pengar för 24 timmar av ett helvete, detta helvete var inte värt det. Så för att summera min helg på Sandhamn....BLÄÄÄ!

Jag rekomenderar verkligen inte någon att åka hit, inte ens bara för att se ön. Utan så fort ni närmar er ön, fly och fly så fort ni kan!!

Sluta äta Godisdagen

Idag den 17 april 2009 har jag bestämt mig för att äntligen sluta äta godis, måste verkligen ge mig nu med detta lösgodis. Oavsett hur gott det e "it has come to an end". Känns rätt skönt att jag äntligen tagit tag i det, e bara livrädd på att jag inte kommer hålla mitt eget löfte. Vi får vänta och se vad som händer.....

När jag kom hem från en produktivdag i skolan, gick jag genast ut på en löprunda i skogen. Jätte tungt den här gången, hade alldeles för mycket att tänka på. Speciellt om vad jag ska ta med mig till Sandhamn. Då vi ska äta god en underbar och svindyr middag vill jag ju försöka vara uppklädd men en snygg klänning. Men titta i garderoben, resultatet blev noll. Gick hem till lillasystern och rotade hos henne, hittade en klänning men när jag väl fick på mig den såg det väl okej ut framifrån. Men efter en titt i profil och fick se min mage, så gick det bara inte. Så av med klänningen och nu var jag tillbaka från början. Hittade inget utan fick välja den värsta svarta klänningen jag hade, för det var den enda som passade. BLÄÄ!!

Men nu borde jag äta middag........god taco-, och makaronipuddig....MUMS!!!

E jag bortglömd?

När man åker till skolan själv varje dag och åker samma sträcka, är det lätt att tankarna vandrar. Idag är inget undantag och åter igen hamnade jag i mitt tycka synd om Jessica stadium. Började fundera på exakt vad jag ska ha på mig under den fina middagen i Sandhamn och kom fram till att min garderob verkligen behöver uppdateras. Mitt senaste klädplagg var nog mina löparbyxor som jag fick när jag fyllde år i januari av mamma och innan dess var det nog en topp som jag fick i julas, som åter igen var från mamma. Visst e det tragiskt! Speciellt när jag hela tiden ser min lilla syster med nya kläder som hon mer än gärna visar upp. Och att jag hela tiden blir påmind hur bra hon ser ut och hur duktig hon är på att sminka sedan hon gått Make Up Artist utbildningen. Jag tror inte att folk förstår hur ont det gör att höra hur bra någon annan ser ut när man aldrig själv får höra det. Speciellt när det gäller ens lilla syster och det kommer från mamma.

Men den värsta händelsen som jag än idag kommer ihåg och kan gråta lite över ibland. Jag hade köpt nya kläder (kom dock inte ihåg vilket tillfälle det var, men kan ha varit min födelsedag för några år sedan) och tyckte att jag för en gångs skull såg rätt okej ut. Mitt självförtroende har aldrig varit på topp men just den här dagen var det ok. Nog med att min syster vet hur man klär sig snyggt men när mormor kom hem till oss och det första hon säger till mig är, hur snygg min lilla syster ser ut i sin kläder. Då ville jag bara sjunka genom marken. Jag tror som samt att det var min födelsedag, och så måste jag stå där och höra hur bra min lilla syster ser ut, utan att själv ens bli uppmärksammad. Tär verkligen på en, mer än vad man tror. Och nu ca 3 år senare, kan jag fortfarande tänka på och känna mig illa till mods och må ännu sämre! E jag så obetydlig och bortglömd??

Början är nära

Nu är det äntligen fredag igen, börjar inte veckorna att gå fortare och fortare ju äldre man blir!?! Men nu sitter jag här i skolan igen för att skriva lite kandidatuppsats tillsammans med Camilla, och enligt min mening tror jag att det går ganska bra.

Men imorgon gäller det, SPA-helg i Sandhamn. Har väntat så länge nu men imorgon är det dags. Hoppas bara det blir fint väder och lite varmt så man kan sitta ut och relaxa lite. Behöver verkligen komma bort ett tag och inte tänka på något annat än mig själv och sambon. Kommer bli helt underbart. Har nästan packat klart och lagt Champangen på kylning, Can't wait!

Biggest Loser Australia "Best Show Ever"

Nu tittar äntligen solen framme lite mellan molnen, det märks att sommaren är på väg och det e nog det enda positiva i mitt liv just nu. Förutom världens bästa TV-serie, Biggest Loser Australia. Finns nog ingen serie som inspirerar mig mer, blir helt pirrig i kroppen så fort jag ska sätta på ett nytt avsnitt. Helt klockrent att det går varje dag utom lördag, kan det bli bättre?? Mina favoriter sedan första avsnitt är helt klart Tiffany och Bob, och än så länge är de kvar och de blir bara mer och mer grymma för varje gång. Good Luck you to!!

Men snart bär det av till kusinerna för att fira födelsedag och äta god mat som vi alltid blir bjudna på. Man ska aldrig säga nej till en gratis middag, speciellt inte i såna här kristider! Och när vi väl kommer hem är det Biggest Loser Australia och Red Bull Sugerfree som gäller.....Längtar redan!!!! Go Tiffany and Bob!!!

Att vara barn är bäst!

Så fort man möter en motgång så startar kedjereaktionen, en motgång blir till två som sedan blir tre och tillslut har man tappat räkningen när de blir så överflödiga. Den som kom på motgångar borde bannlysas..!!

Försökte prata med Studievägledningen idag om vad jag ska göra ifall jag kuggar resterande tentor. Enligt henna får jag skylla mig själv och läsa om kursen. För nu när kursen läggs ned kan de inget göra, och ens förutsättningar som nu inte är rättvisa struntar de i. Så åter igen, vad ska jag göra nu. Enda utvägen är att jag flyger hem under min semester, slösar 3500 på flygbiljetten, och skriver den förbannade tentan och hoppas att jag klarar den. Eller jag verkligen måste, annars dör jag. Men det känns inte så lovande då jag kommer jobba hela sommaren och när jag äntligen ska på semster är det dags att plugga till tentan. Bara för att puckot Jessica missade tentan med 1 poäng. Tragiskt men sant! JAG = IDIOT!!

Har försökt deppa ned mig, men inte ens det klara jag. Känner mig lite låg och irriterad, men inte mer än vanligt tyvärr. Som sagt, allt jag gör misslyckas jag med! Ibland önskar jag att man var barn igen, då hade man inga beskymmer utan bara en massa lek och skoj!

Vad ska jag göra nu?

Då gör jag ett till försök att blogga lite, behöver ett forum att avreagera mig på. För just nu suger livet mer än vanligt, och jag kan inte ens bli deprimerad om jag vill. Allt jag gör misslyckas jag med och inget verkar gå min väg. Kuggade ytterligare en tenta idag med endast 1 poäng, vilket resulterar i att jag inte får någon semester i sommar. Har endast sökt 2 veckor denna sommar för att få ihop lite extra pengar och vad händer. Jo, omtentan är mitt under min semester. =(. Vad ska jag göra nu? Kursen läggs ned och det finns bara ett tillfälle efter den i sommar som man kan tenta om, och vad händer om jag misslyckas då. Vilket är troligt just nu när allt jag bokstavligen rör vid blir ett misslyckande. Och då menar jag allt!!

Igår när tentaresultatet kom upp runt nio tiden på kvällen så bara brast det. Tårarna ville inte sluta rinna och jag hade ingen att trösta mig hos. Har ännu inte berättat för någon då jag inte vill känna mig mer värdelös än vad jag redan gör. Så igår slängde jag på mig mina träningskläder och gick ut och sprang i mörkret, var borta i hela 45 minuter och ingen kom och letade efter mig. Och då menar jag ingen! Så jag ställer mig åter frågan, vad ska jag göra nu??