Ett steg i rätt riktning...

Måndagar brukar oftast vara den dagen de flesta hatar men för mig är det inte riktigt så, måndagar för mig innebär en nystart. En möjlighet att göra saker bättre, en möjlighet att förändra, en möjlighet att ta två steg fram och då gör det ingenting om det blir ett steg tillbaka. För i det stora hela är det en förbättring :-)

Denna vecka började med ett bra träningspass på löpbandet och trots de tre milen på skidor i lördags känns kroppen oförskämt bra. Har bara värk i handlederna men annars inga problem. Efter 8km på bandet var det skönt att stretcha ut kroppen, och det är nu efter flera veckors stretande jag börjar märka resultatet av allt stretchande. Så himla skönt. Att se resultat är alltid roligt!! Synd bara att vissa områden tar längre tid än andra...men jag försöker se det positiva.

På jobbet rullar det på som vanligt och på det planet vill jag bara att veckan skall vara över, att BCS fungerar perfekt och att jag kan lämna Norge på torsdag med ett leende på läpparna. Det är min största önskan just nu....Please make it happen!

TjejVasan --> Tjejklassikern

Sista deltävlingen i TjejKlassikern är äntligen avklarad och jag plus min underbara familj har gjort detta tillsammans utan några invändningar (typ). Vi har kämpat, gråtit, skrattat, umgåtts och genomfört detta tillsammans med flaggan i topp. Är så stolt över det vi har gjort att jag måste smälta känslan lite...vi var/är så BRA!!

Den sista delen var TjejVasan och jag är så glad att det är över, ingen mer nervositet, ingen mer ångest över att jag inte kan. Jag tog mig igenom dessa tre mil på ren vilja och envishet blandat med tårar och ilska. De tre första km var hemska, det gick bara uppför och jag grät många tårar under denna period. Nu märkte jag av min dåliga teknik extra mycket! Resten av loppet var också hemskt men när jag kom till 2 mil släppte allt och jag orkade inte jaga Madde längre. Utan jag körde mitt lopp och försökte inte ramla så mycket. Efter att jag lämnat tio gånger slutade jag räkna, så dålig var jag. Det värsta var en nedförsbacke när jag ramlade som en fura och slog i svanskottan + bakhuvudet, då kunde jag inte hålla tårarna bort. Tur att jag hade skidglasögon på mig så jag kunde dölja min tårfyllda ögon.

Den sista milen gick också rätt fort, kilometrarna räknades ned i behagligt tempo och tillslut var jag äntligen på upploppet och var så glad att vara i mål. All ångest släppte när jag passerade mållinjen, nu är det över, jag klarade det, så himla skönt :-)

Efter loppet hittade jag Madde och vi bytte om innan Mamma kom och vi tog tåget tillbaka till Klockargården i Tällberg. Här serverades tre rätters middag och sedan var det Mello. En toppen kväll helt enkelt :-) och en skön dag som innebär slutet på ett kapitel och nu måste vi hitta ett nytt projekt för att kunna starta nästa....Jag tyckte ett Triahtlon, vad tycker ni??



 

 

Inför TjejVasan

Fredagen började med en tidig uppgång för min del då hantverkarna skulle in och fortsätta med ventilationen. Frukosten intogs framför TV i vardagsrummet vilket hör till ovanligheten, rätt jobbigt för ryggen men man sitter betydligt skönare i soffan än vid matbordet. Hantverkarna lät illa i 2h innan jag tröttnade och började packa bilen inför dagens resa mot Tällberg och årets TjejVasa.

Det är sista delen i våran Tjejklassiker och för mig kommer denna deltävling att vara hemsk. Jag kan verkligen inte åka skidor vilket skapar jätte mycket nervositet och hur handskas jag med den, jo genom att äta, äta och åter äta. För så fort jag äter har jag något annat att tänka på och du mår jag lite bättre. Största problemet är att efter varje måltid eller snacks mår jag sämre än vad jag gjorde innan så denna dåliga spiral bara fortsätter....usch!!

Resan upp till Tällberg var intressan, först åkte vi fel och kunde inte vända på 4mil, sedan körde vi fel vid Rättvik vilket gjorde att de sura minerna ökade ännu mer och i detta fall tar jag på mig skulden. Var inte så trevlig mot varken mamma eller syster, förlåt det var verkligen inte meningen!! Men efter lite tjafs och några ledsna miner kom vi iaf fram till Klockargården. Ett mysigt litet dalmas ställe som passar mig jätte bra. Vi bor i ett familjerum med en dubbelsäng och en våningssäng, så medan mamma och syster tar dubbelsängen tar jag själv överslafen i våningssängen och det passar mig perfekt.

Direkt när vi anlände var det fika så en chokladmuffins, havreflan och en kopp te slank snabbt ned. Sedan var det dags att lämna in skidorna för vallning, lite kaosartat var det men tillslut vart de inlämnade. Och nu vid halv nio var de klara, jätte fina och jag håller alla tummarna för att morgondagens åkning kommer gå galant tack vare vallningen.

Efter att vi lämnat skidorna slappade vi lite på rummet, eller jag jobbade ett tag innan pastabuffen serverades. Maten var för mig helt ok, inte jätte "fancy" men två gigantiska tallrikar med pasta vart det så nu är magen mer full än 100%.

Med min fulla mage och underbart sällskap sitter vi nu på rummet igen och förbereder den sista packningen och slappar med TVn i bakgrunden. Därför sätter jag punkt nu och tänkte försöka varva ned lite....nervositeten börjar mer och mer bli verklig :-)

Besök i Oslo igen

Jag är en typisk rutin människa som tycker om att det mesta sker på samma sätt hela tiden, jag har mina morgonrutiner, mina kvällsrutiner osv. Självklart går de att ändra men det känns olustigt om förändringen är alldeles för stor. Måste försöka utmana mig själv och gå in på osäker mark ibland, är det inte då man växer som människa?

Som nu exempelvis, skall vara i Norge fram till torsdag kväll vilket alltid är super roligt. Men det blir jobbigt när min morgonträning blir lidande, trots att jag vet att min kropp måste få vila inför lördagen, samtidigt som det känns konstigt att sätta sig på ett flygplan kl 18:30 en tisdag, inte riktigt min vardag. Hela resan känns konstig då jag är helt själv, äter middag själv, tar flytoget själv, checkar in själv osv. Men nu när jag sitter här på hotellrummet känns det faktiskt helt ok, som om inget hade hänt. Oavsett om jag känner att det är lite jobbigt att åka har jag nu redan vant mig och accepterat läget. Får hoppas jag känner likadant imorgon när jag vaknar...för då blir det HOTELLFRUKOST...MUMS!!

Nu skall jag titta på filmen Sweet Home Alabama som jag hade med mig...Toppen :-)

Om du slår upp ordet "Tröstäter" får du upp en bild på mig :-(

Niklas har frågat mig flera gånger hur jag kan ha en sådan bra träningsdisciplin men så fort det kommer till mat och sötsaker finns det inga gränser. Jag äter som om jag inte sett mat förrut! Jag skäms varje gång men vet inte hur jag skall handskas med det. Just nu räknar jag kalorier för att få någon koll på vad jag stoppar i mig men det verkar inte spela någon roll. Fortsätter att stoppa i mig som en jäkla matkvarn...ahhh....!! Ingen bra karaktär alls!

Någon som har en bra idé?!?!

Ett annat stort problem är att mitt tålamod inte är det bästa, jag vill ändra mig nu och inga undantag trots att jag vet att det kommer att ta tid. Så alla bra idéer är välkomna!! Vill inte må dåligt längre!!

Usch idag är verkligen ingen bra dag, trots att jag har katterna hemma i natt....nu blir det sängen

Finansloppet

Efter gårdagens långpass ville jag bara krypa upp i ett hörn och gråta, mitt knä värkte och ville inte ge sig. Jag vet själv att det är mitt eget fel att knät strular, måste ta flera vilodagar varje vecka. Denna vecka kommer innebära 4 vilodagar så det blir en bra kompensation för dåtidens träningsveckor.

I natt blev det 10h sömn vilket jag verkligen behövde, får hoppas jag somnar i natt. Niklas åkte även till Malmö idag vilket suger, tråkigt hemma utan honom.

Idag var det är även dags för Finansloppet tillsammans med Mamma och Syster. Var jätte nervös innan, längdskidor är inte min grej. När starten väl gick for Madde iväg som ett skott, själv försökte jag hålla tempot men misslyckades totalt. Min teknik sög och min kroppsstyrka dög inte. Tog mig iaf runt på ca 30 min och jag grät nog hälften av vägen. Så fort jag tog mig i mål ville jag lägga mig ner och dö...så hemskt var det. Hur kommer jag att orka 3 mil...??!??
Jag håller tummarna för att min envishet hjälper mig att klara TjejVasan utmaning!!

Vilodag...inte riktigt min grej

Eftersom att knät strulade lite efter gårdagens löpning tog jag en vilodag idag och det ökade verkligen min ångest, vilket inte är bra alls :-( Jag måste kunna ta en vilodag utan att känna skuld, ännu en sak jag måste jobba på..!!

Nu har tempot på jobbet gått från 200% till 0% i princip, fick försöka fiska efter uppgifter från chefen idag bara för att inte rulla tummarna. Börjar bli tråkigt att det bara är jag som hinner med det tråkiga arkiveringsuppgifterna just nu, ibland känns det bara som att jag tar det allvarligt. Visst det är tråkigt och arkivera osv. alltså de lite lägre uppgifterna men varför bara jag?!? Vi kan väl hjälpa åt!!

Efter jobbet tog jag en tur till Syster Yster, alltid roligt att träffa henne, jätte tråkigt att vi bor så långt ifrån varandra. Vi borde umgås mer. Ytterligare en sak på min "förbättrarlista"...den börjar bli riktigt lång nu...men nu jäklar skall listan bockas av....Let´s Do It :-)

Fettisdagen

Efter en super skön natt hos Lollan där jag somnade som stocken och sov hela natten innan väckarklockan ringde var det dags att besöka gymmet för ett 8km löppass som var jätte jobbigt, värt det men jobbigt.

Jobbet gick bra fick Semla, trots att jag e duktig om semlor så tryckte jag i mig den bokstavligen. Mina kära kollegor tittade förvånat på mig när jag var klar.

Efter jobbet hämtade jag min nya skoinlägg, jätte skönt :-) tog sedan tåget hem och när jag kom till Märsta fick jag lite skuldkänslor över att semla nr 2 väntade hemma att jag satte på mig löparkläderna och tog ett nytt löppass på 7,7km denna gång så nu äter jag min semla med gott samvete :-) Mums Mums!

Måndagsbesök hos Lollan

Eftre strul i morse med tåget efter ett växelfel kom jag äntligen till gymmet 20min försent vilket kändes konstigt, vissa rutiner tycker jag om det gäller framöver allt min morgonrutin. Har jag bestämt mig att vara på gymmet när de öppnar vid 06:30 så vill jag vara där, inga undantag. Hela dagen blir lite rubbad när just morgonstiderna inte håller...hann dock med ett löppass på 40min samt lite styrketräning så nu värker benen....puhu!!

Hade medarbetarsamtal med chefen idag och det gick nog bra, jag hoppas verkligen att framtiden blir som vi förutspår, vill inte stå och stampa längre. Nu känns det även som att tempot har dragit ned rejält på jobbet vilket gör att mitt humör sjunker, heller mycket att göra än ingenting (att jag aldrig blir nöjd). Samtidigt antar jag att BCS kommer att dra igång snart igen och då jäklar kommer det gå undan, även revision i Norge nästa vecka kommer öka tempot. Skall bli skönt att komma bort lite och att träffa Helene också är alltid koseligt :-)

Efter jobbet drog jag hem till Lollans nya lägenhet i Solna och här sitter jag nu efter en utsökt middag och ett glas Cola Light framför Tvn som endast har 1, 2 och 4 men vad gör det....har snott Lollan dator en liten stund...så nu skall jag ta det lugnt och bädda ned mig i soffan....Tjingeling!

Ibland önskar jag att livet var en lek på rosor....

Varför kan inte livet vara en lek på rosor, allt skall bara flytta fram utan några hinder. Samtidigt som jag förstår att detta inte är fallet så önskar jag bara att turen skulle vara på min sida ibland. Ibland känns det som att så fort jag river ned ett mur byggs två nya upp och snart vet jag inte om jag orkar längre. Mitt humör är verkligen nere i fotknölarna just nu och samtidigt som jag vill klara av detta själv vet inte människor i min omgivning vad jag behöver just nu. Men hur kan de veta ifall jag inte säger något?? Det är nog dagen bästa tankeställare för mig just nu. Jag vill inte verkar svag, det ligger inte i min natur utan jag vill vara "Super Woman" och just nu är jag inte det....oavsett att jag försöker!!!

Har många tankar som slås med varandra och många saker jag måste lösa. Det mesta ligger oss mig och det vet jag men vem är min stöttepelare i allt detta? Vem kan se att jag behöver hjälp? Jag kanske begär för mycket av min omgivning? Men vad skall jag göra......orkar snart inte längre!!

But never forget to Keep Smiling :-)

Mina 2 första inlägg i "Bra händelseburken"

Jag tränar nog alldeles för mycket

Jag börjar mer och mer inse att jag tränar för mycket, vilar för lite och inte riktigt äter rätt. Eller jag äter tre måltider om dagen samt två mellanmål vilket låter bra, dock kanske i för små mängder. Samtidigt stämmer rätt antal kalorier varje dag så jag borde vara nöjd men ändå känner jag mig hungrig hela tiden. Spelar ingen roll att jag tränar som säger minskar sötsuget lite, utan jag blir mer och mer sötsugen för varje dag som går.

Har trots allt haft ett riktigt bra träningspass idag, tanken var att springa 5 x 1km intervaller men efter intervallerna kände jag mig riktigt fräsch så tog fem km till och 55min senare var jag upp i 1mil. En underbar känsla när man går av löpbandet och var riktigt nöjd nästan hela dagen, eller iaf fram till middagen och efter att ha vräkt i mig världens största portion Pestokyckling har humöret sänkts. De extra kalorierna jag tjänade in på träningen är nu slut :-(

Ibland förstår jag inte varför jag anstränger mig, tänkt vad skönt det skulle vara att kunna äta allt och alltid och bara träna när man känner för det utan något tvång. Vilken frihets känsla....en känsla jag vet aldrig kommer att finnas då vårt liv behöver en balans av mat, sömn och träning. Utan en av komponenterna fungerar vi inte optimalt och jag vill fungera optimalt...End of Story!!

Detta firar vi med ett nytt träningspass i morgon bitti :-)

Mitt i veckan

Äntligen onsdag, halv veckan har gått och endast två arbetsdagar kvar innan helg, skall bli super skönt. Tror inte jag har en enda plan denna helg förrutom långpasset på lördag och tvätten på söndag. Frågan är om jag skall orka planera något eller vara bara...hmmmm....

Har haft det riktigt jobbigt ett tag nu och jag hoppas verkligen att det vänder snart, jobbar i en jobbig cirkel just nu som jag ej ser något slut på. Svårt att veta i vilken ända man skall börja i, någon som har ett facit ? :-)

Eller bara en liten hint.....

Usch vad jag är hungrig.....

Idag har varit en riktig "usch vad jag hungrig" dag och det vill verkligen inte ge sig. Efter en löpning på 10km i morse, vart det en Gainomax vid nio tiden och lunch vid elva. Efter lunchen har jag varit så hungrig att jag kunde ha ätit ett helt julbord själv och nu efter middagen blev det inte bättre, trots att jag ätit mer än jag borde vill inte hungern ge sig....ahhhh....

Än så länge vill det inte ge sig...bara en stor godispåse, bara en fet chipspåse eller varför inte en gigantisk stor portion lasagne, bara det är kalorier så skulle jag vara nöjd.

Fick iaf äta Linas Matkasses idag igen och tyvärr var det inte en hit, det gick att äta men inget vi kommer att göra igen. När Niklas kom hem tittade han på den och skakade på huvudet, ingen hit alltså. Får hoppas att morgondagens middag blir bättre! Nu vill jag bara fälla en tår medan jag tittar på How I Meet Your Mother och när de äter sina underbara Donuts, det ser så gott ut!!!

Men imorgon är det gymet som gäller igen, måste förbränna lite kalorier....that´s it!

Vinterfest + Långpass + Tjejkväll

I fredags var det dags för den årliga Vinterfesten på jobbet och jag var inte jätte taggad då jag egentligen har tusen saker att göra på jobbet men det gick bra. I år var vi på Bergendals i Sollentuna, ett super mysigt ställe precis vid vattnet och det var helt perfekt. Dock var inte dagen schema det bästa, utan mest sitta och lyssna. Självklart var vissa delar bättre än andra men dagen var riktigt lång och när klockan slog 17:00 drog jag en lättande suck.

Minglet började sedan vid 18:00 och middagen vid 19:00. Jag hade ett helt ok bord i år och tiden flöt på i lagom takt. Maten var tyvärr inte den bästa, en supergod löksoppa till förrätt men fick endast 1dl. Till varmrätt var det renytterfile, återigen jätte gott men allt var kallt och de la upp maten på tallriken vid bordet så alla tallrikar såg olika ut med olika mängd mat och skitful uppläggning. Efterrätten var det bästa men pannacotta och sorbet :-)

Efter middagen var det dans och stod på dansgolvet 1h innan mina fötter bultade av smärta och det var dags att sitta ned. Satt sedan ned ett tag innan jag avlägsnade mig vid 23:30 och trots att jag säker gick först kände jag mig riktigt nöjd och somnade sött halv ett.

Hotellfrukosten var underbar som den oftast är, åt alldeles för mycket innan jag skjutsade min arbetskamrater till stationen och åkte hem. Hemma väntade veckans långpass som bestod av 18km denn gång och jag var taggad till tusen. Kände mig fräsch och höll ett riktigt bra tempo fram till 14km då jag gick in i vägen totalt, var länge sedan jag upplevde den väggen men helt sjukt var jobbigt det var. Jag orkade inte lyfta på fötterna eller huvudet utan bokstavligen drog min fötter i backen och titta ned på mina fötter, ingen bra löpteknik. Jag fick anstränga mig för att komma på fötter igen men lyckades ta mig igenom passet. Sprang milen på 56min och 18km på ca 98min så jag är grymt nöjd, länge sedan jag hade en sådan bra mil tid så nu hoppas jag att det håller i sig. Dock började jag känna av knät vid 15km och när den första tåren kom höll jag på att bryta ihop. Jag måste börja anstränga mig med rehaben igen och strechningen, har varit en dålig mönsterelev de senaste veckorna. Men nu jäklar måste jag ta tag i mig själv!!!

Lördagskvällen spenderades i Lollan underbara lägenhet i Solna, den var helt perfekt för henne och jag är så glad för hennes skull, hon förtjänar all den lycka i världen. Trots att jag inte alls var på humör klarade jag mig nog ok. Det är alltid trevligt att umgås med tjejkompisarna och denna helg var Suss hemma och det är alltid bra. Önskar så att hon flyttade tillbaka till 08-området igen, trots att jag vet att det aldrig kommer att hända måste jag hoppas, då hopet är det sista som lämnar oss!! Jag måste ge kvällen två tummar upp trots att jag fällde några tårar under kvällen, skönt att ingen märkte det bara!!

Idag är det jobb som väntar så det är bara att sätta igång. Imorgon börjar en ny vecka med nya utmaningar.....