Mycket känslor

De senaste veckorna har verkligen bjudit på en berg o dalbana av känslor, ena studen är allt bra och ena studen vill man krypa in i ett hörn eller gömma sig under sängen. Det är svårt att veta vad dagen kommer att erbjuda och omgivningen förstår verkligen inte. Just nu får jag hela tiden förklara min tankar och handlingar, säger jag en sak är det fel, säger jag nästa sak är det motsägelsefullt och den sista saker är bara konstig. Det märks att mina tankar inte riktigt är i schack ännu och jag orkar inte förklara mig hela tiden. Så just nu kommer jag att åka till jobbet, göra det jag skall göra och inget mer, ingen utöver det vanliga utan gör det jag blir tillsagd att göra. Orkar inte längre! Kan inte jag få ha dåliga dagar utan att någon analyserar det! Bläää.....

Trots alla upp och nedgångar tror jag att jag klarar mig ganska bra, håller nog för mycket inom mig som vanligt men just nu struntar jag i det. Jag försöker köra mitt race...end of story!

Bröllopsplaneringen går iaf framåt, vilket är skönt men det är mycket kvar som skall göras. Eller det är småsaker här och där som man inte tänker på och jag hoppas att jag hinner med allt. Håller verkligen tummarna för det!!

Usch nu blir det sängen och tidig uppgång då gymmet väntar kl 06:30 imorgon....Natti Natti

Vansbro Tjejsim 2012

Årets upplaga av Vansbro Tjejsim var inte lika nervpirrande som förra året. Rädslan över det svarta svenska vattnet var inte att leka med och eftersom att jag valt att simma frisim hela vägen visste jag att jag skulle behöva doppa ned huvudet i det läskiga vattnet tusentalsgånger. Men förra året gick det jätte bra att jag var exalterad över året lopp. Målet var att ha roligt oavsett tid.

Vi startade lördagen med en tidig uppgång, tidig frukost innan jag, syster och mammsen satte oss i bilen och körde de 30milen upp till Vansbro.  Syster var jätte nervös inför det mörka vattnet som jag var förra året men av erfarenhet visste jag att det skulle gå galant.
Vi stannade såklart på McD för lite lunch innan vi kom fram till Vansbro där det var dags att hämta nummerlapparna och byta om till våtdräkt. Vid nummerlappsutdelningen träffade vi på Åsa vilket var jätte roligt, hon gör också Tjejklassikern och ligger några delmoment före oss. Hon var också lika nervös inför det mörka vattnet och mina uppmuntrade ord innan starten var nog inte de bästa. Men hon klarade det galant på ca 24 minuter, super bra jobbat!!

I år hade vi vita badmössor, tråkig färg jämfört med de snygga rosa och lila, men det viktigaste är inte färgen. Efter att vi bytt om till våtdräkt tog vi oss till starten och vilade en stund på gräsmattan medan de andra startgrupperna for iväg. Vi hade startgrupp 13 som skulle starta 13:00 och även här hade Åsa samma stargrupp. Vi satte händerna på startplattan innan vi for ned längst stranden och hoppade i det kalla vattnet. Temperaturen var 17 grader och kroppen fick en riktig chock så fort huden träffade vattenytan...burr! Men jag tog tjuren vid hornen och valde frisim även denna gång. Loppet var mycket jobbigare än förra gången pga kylan och min dåliga kondition men tack vare lite "jäklar anamma" höll jag ett jämnt tempo och kom in på tiden 17min 55 sek, slog min tid med 16 sekunder så jag är super nöjd. Syrran kom sedan in på 21 min och mammsen 30 minuter. Vi gjorde med andra ord grymma prestationer och jag är super stolt över oss alla.

Efter en välförtjänt varmdusch for vi sedan hem igen med lite McD middag på vägen och gott humör. Vi har nu klarat två moment av tjejklassikern och nästa steg blir Lidingöloppet så nu håller jag tummarna för att mitt knä håller. Har inte sprungit längre än 6,6 km sedan juni förra året pga löparknät så jag hoppas verkligen att turen är på min sida. Men jag kan alltid gå runt om det skulle krisa så jag borde inte vara orolig (även om jag är det)

Men nu gäller det bara att ladda.....fullt ös medvetslös!

....

Känslan som uppstår när man ropar "Pappa" och man vet att man aldrig kommer att få ett svar tillbaka förutom sitt eget eko, är obeskrivlig.... :-(