Vansbro Tjejsim 2012

Årets upplaga av Vansbro Tjejsim var inte lika nervpirrande som förra året. Rädslan över det svarta svenska vattnet var inte att leka med och eftersom att jag valt att simma frisim hela vägen visste jag att jag skulle behöva doppa ned huvudet i det läskiga vattnet tusentalsgånger. Men förra året gick det jätte bra att jag var exalterad över året lopp. Målet var att ha roligt oavsett tid.

Vi startade lördagen med en tidig uppgång, tidig frukost innan jag, syster och mammsen satte oss i bilen och körde de 30milen upp till Vansbro.  Syster var jätte nervös inför det mörka vattnet som jag var förra året men av erfarenhet visste jag att det skulle gå galant.
Vi stannade såklart på McD för lite lunch innan vi kom fram till Vansbro där det var dags att hämta nummerlapparna och byta om till våtdräkt. Vid nummerlappsutdelningen träffade vi på Åsa vilket var jätte roligt, hon gör också Tjejklassikern och ligger några delmoment före oss. Hon var också lika nervös inför det mörka vattnet och mina uppmuntrade ord innan starten var nog inte de bästa. Men hon klarade det galant på ca 24 minuter, super bra jobbat!!

I år hade vi vita badmössor, tråkig färg jämfört med de snygga rosa och lila, men det viktigaste är inte färgen. Efter att vi bytt om till våtdräkt tog vi oss till starten och vilade en stund på gräsmattan medan de andra startgrupperna for iväg. Vi hade startgrupp 13 som skulle starta 13:00 och även här hade Åsa samma stargrupp. Vi satte händerna på startplattan innan vi for ned längst stranden och hoppade i det kalla vattnet. Temperaturen var 17 grader och kroppen fick en riktig chock så fort huden träffade vattenytan...burr! Men jag tog tjuren vid hornen och valde frisim även denna gång. Loppet var mycket jobbigare än förra gången pga kylan och min dåliga kondition men tack vare lite "jäklar anamma" höll jag ett jämnt tempo och kom in på tiden 17min 55 sek, slog min tid med 16 sekunder så jag är super nöjd. Syrran kom sedan in på 21 min och mammsen 30 minuter. Vi gjorde med andra ord grymma prestationer och jag är super stolt över oss alla.

Efter en välförtjänt varmdusch for vi sedan hem igen med lite McD middag på vägen och gott humör. Vi har nu klarat två moment av tjejklassikern och nästa steg blir Lidingöloppet så nu håller jag tummarna för att mitt knä håller. Har inte sprungit längre än 6,6 km sedan juni förra året pga löparknät så jag hoppas verkligen att turen är på min sida. Men jag kan alltid gå runt om det skulle krisa så jag borde inte vara orolig (även om jag är det)

Men nu gäller det bara att ladda.....fullt ös medvetslös!