Efter en lång dag av att jobba på två jobb och sedan skriva lite uppsats kom jag äntligen hem och fick sitta ned i soffan och försöka varva ned. Sambon skruvar lite på en bil i Nacka, så det är alldeles tyst och lugnt hemma. Hur skönt som helst och nu 20 minuter senare kan jag inte sluta le samtidigt som glädjetårarna bara rinner. Kan inte riktigt förklara vad jag känner nu, men hela min kropp är i upprorstillstånd och jag vet inte riktigt om jag är lycklig eller ej. Har precis läst världens bästa blogg som världens bästa vän har skrivit och nu börjar jag åter igen inse hur mycket jag saknar henne. Allt som hon säger håller jag definitivt med om, oavsett att vi inte setts på hur länge som helst har jag alltid känt en slags samhörighet med dig, vi är nog inte så olika du och jag. Oavsett distansen har nog våran vänskap överlevt och jag tror definitivt att vi kommer hitta tillbaka till varandra och jag håller tummarna för att det sker snart!
Dina underbara ord i bloggen behövde jag verkligen nu och jag känner verkligen att du inspirerar mig för varje dag. Du har fått ordning på ditt liv och verkar var mer lycklig än någonsin, jag är jätte glad för din skull och önskar jag kunde följa i dina fotspår. Du är världens bästa och jag kan knappt vänta längre tills jag får träffa dig! Jag vet inte riktigt vad mer jag ska skriva just nu, är helt tom i huvudet och det enda jag kan tänka på är vad du gör just ni nere i Australien trots att jag vet att det är mitt i natten hos dig. Så jag hoppas att du sover bra min lilla älskling!! Så jag vill bara tacka dig för att du finns och jag saknar dig mer än någonsin...jag längtar tills du kommer hem. I Miss You Every Day!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar