Nu har det gått två dagar sedan min bravader i Göteborg ägt rum och än idag tycker inte jag att det var värt tiden eller pengarna att åka ned. För resan kostade över 2000kr och 10 timmars bilresa, inte värt det. Jag som var så taggad att åka ned och äntligen få träffa Suss och gå på den efterlängtade 200års festen. Allt började bra, vi kom ned på fredag natt och det var nästan direkt i säng för att ladda inför imorgon. Sovmorgon på lördag innan vi åkte iväg till Allerum för att leta lite mer saker till Anders utstyrsel. När jag gick omkring inne på köpcentret insåg jag hur tragisk jag är. Jag bara tittade omkring på alla som handlade nya saker för glatta livet, medan jag själv stod i mina vanliga gamla kläder från 2006, då jag inte haft råd att unna mig något. Pengarna har alltid gått till annat och jag har ibland svårt att prioritera mig själv. Roligare och lättare att handla till andra. Ett bra exempel är ju födelsedagspresenten som Anders och Wallen fick, en Whiskeyprovning för 2pers som kostade hela 980kr. Inget jag egentligen hade råd med, men de fyllde ju år så något måste det ju få. Kanske kunde ha gett dem något billigare, men dumma jag tog detta beslut och det får jag leva med.
Lördag eftermiddagen flöt på bra, sambon min hjälpte till med allt stök som behövdes fixas i lokalen inför festen. Så vi tjejer tog det lugnt hemma framför TVn. Vi åt en god middag innan vi tog spårvagnen 20:30 till den efterlängtade festen. Lokalen som de hade hyrt var hur grym som helst, den låg mitt i ett berg och jätte mysig. När vi tjejer kom dit höll vi ihop, men så fort vi tagit ett snabbt "pitstop" på närmaste toalett så bara försvann alla bokstavligen. Jag som har rykte för att inte dansa utan stå mest i baren hade tänkt göra ett försök att tillbringa min tid på dansgolvet. Gå kvällen började med att Suss tillsammans med två andra tjejer stod i baren i 1,5h och pratade om allt mellan himmel och jord. Jag försökte komma in i samtalet men fick lite "kalla handen" av dem. Säkert inte med meningen från deras sida men jag gav helt enkelt upp att stå där som ett fån som inte var välkommen. Så jag ställde mig själv på dansgolvet. Tragiskt eller hur!! Men de dissade mig totalt. När jag sedan väl gick bort från dansgolvet och ställde mig bredvis min sambo så kom de tre tjejerna rusande med sina spritglas, ställde dem på vårt bord och sa "passar ni dessa?" medan de försvann ut i vimlet av människor. Och där stod jag, övergiven igen. Jag vet inte om det var meningen från deras sida, vilket jag egentligen inte tror, men det var länge sedan jag kände mig så dissad. Så är höll kvällen sedan på. Jag såg nog min kära bästa kompis fyra eller fem gånger under kvällen, resterande tid hängde hon med de andra tjejerna eller gjorde gud vet jag. Det enda jag vet är att vi inte umgicks alls. Så när klockan närmade sig 01:00 hade jag tröttnat totalt, så jag tog min sambo under armen och gick hem. Ingen mening att vara kvar när jag ändå inte fick göra det jag kom för att göra, nämligen umgås med Suss.
Dagen efter var de andra fortfarande fulla eller jätte bakis så de gick inte att prata med. Och jag var redan ledsen från gårdagen, så vid tolv tiden åkte jag hem. Satte mig alltså åter i bilen och körde 5 timmar hem.
Hela helgen var i min mening, helt värdelös. Slösade bara en massa tid och pengar och blev bara sårad. Inte direkt vad jag kallas för en lyckad vistelse. Min kära kompis har ännu inte hört av sig. Vet inte om hon borde eller om jag vill. Kommer bara säga något dumt som jag garanterat kommer ångra. Men men...livet är hårt. Har redan gråtit över denna helg ett bra tag nu, orkar inte gråta längre. Det dumma är att jag nu bara är irriterad över hela situationen!!! Det enda jag kan tänka på just nu är "HATA, HATA, HATA GÖTEBORG!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar