Igår fick jag äntligen säga vad jag tyckte om helgen och det kändes skönt, men vet inte riktigt om det var det svaret jag hade hoppats på att få. Självklart fick man en ursäkt men det vändes hela tiden till mig själv, att jag skulle ha sagt något under lördagkvällen. Det är ju en självklarhet egentligen, men jag letade och letade efter världens bästa Suss hela kvällen utan resultat. När jag väl sprang på henne hade hon bråttom någon annanstans. Inte så konstigt att man tröttnar. Nu är det dock sagt och det ger en lättande känsla, men är fortfarande lite kluven då detta har hänt förut. Det måste ju bero på mig då, att jag inte tar för mig tillräckligt eller att jag är för jobbig att ingen vill umgås med mig. Just nu känns alternativ nummer 2 som en bra anledning, då jag tror att jag kan vara besvärlig ibland. Önskar bara att någon kunde säga något!
Just nu sitter jag dock helt själv på jobbet och ska försöka jobba lite, inte så mycket att göra och rätt idiotiskt att vara här så tidigt då mitt jobb indirekt börjar vid 9:00 när alla fakturor anländer. Men jag är en morgonmänniska och jobbar hellre tidigt än sent, så just nu får det bli så. Idag har jag dock planerat att försöka göra en plan över vad alla sitter på företaget, för när jag väl ska hitta någon en trappa ned måste jag gå fram och tillbaka i de jäkla korridorerna innan jag hittar rätt. Inte särskilt tidseffektivt!
Jag vill även uppmärksamma min lilla syster idag som jobbar och sliter varje dag med sina två jobb och allt ansvar som detta medföljer. Inte ofta man hör att det är bra på McD när det alltid är något som inte går som det ska eller att allt bara är jobbigt. Jag är dock jätte stolt över henne att hon fortfarande orkar varje dag trots att det kan bli jobb mellan 05:15-20:00 vissa dagar. Jag hoppas bara att hon når sina mål med allt jobbande och att hon en tag kommer dit hon vill. Jag håller tummarna för dig min älskade lilla syster och önskar dig mer än gärna att du ska lyckas. Älskar dig gumman!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar