Nu är det endast en dag kvar tills jag äntligen ska få springa halvmaran. Konstigt nog längtar jag efter det. Vill få det överstökat så jag kan få svaret på om jag verkligen kan klara av det. Jag tror faktiskt det, på ett eller annat sätt ska jag ta mig runt :-)
Idag har även vart en rätt okej dag trots att jag är helt mentalt utmattad. När jag vaknade morse var jag utpumpad och helt död! Ändå kände jag mig rätt lättad och på mycket bättre humör idag än igår. Lite svårt att förklara hur det går ihop men har "smilat" en hel del på jobbet idag. Dock försvann det glada humöret när jag fick veta att jag kommer bli ensam på söndag igen, men men.....det är bara att gilla läget och försöka ta hand om mig själv istället. För det kanske är det som jag behöver göra just nu för att vända det här deppiga humöret till något mer positivt tillstånd. Lättare sagt än gjort men jag tänker iaf tanken, det borde ju vara ett steg i rätt riktning. Har tyvärr inget annan lösning på problemet just nu. Åter igen måste jag tacka världens bästa marinbiolog som verkligen försöker hjälpa mig och du har rätt. Jag är den viktigaste personen! Eller? Ja ja, jag skrev det iaf oavsett att jag kanske inte tror på det. Men jag kommer att vara där en dag, det måste jag!!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar