Det spelar ingen roll hur mycket jag tränar och äter lagom, mår inte bättre ändå, bara mer trött och grinig och på gränsen till tårar hela tiden. Vet inte hur jag skall hantera situationen längre...vill inte träna mer, mitt knä kommer inte att klara det och jag vill inte äta lite längre. Alla säger att jag är mätt och fått i mig lagom men så fort jag har ätit är jag mer hungrig än vad jag var innan och bara fantiserar om nästa måltid. Det blir en ond cirkel jag ej verkar ta mig ur!!
Jag hoppas att om jag fortsätter i samma bana att det kommer att ge sig och bli enklare. Dock är det svårt när jag inte riktigt vet vem jag skall vända mig till, det är svårt, vill inte gnälla till någon utan vill klara mig själv. Har underbara människor runt omkring mig som hela tiden säger att det bara är att höra av sig om det är något, men de få gånger jag har gjort det känner jag mig så dum. För så fort jag pratar om det och hör mina egna ord känner jag mig som världen tönt. Det är ju bara att tag i mitt liv och göra en förändring. Jag är ju inte dum liksom, men ändå fungerar inget!!
Usch nu har gnällt alldeles för mycket igen...det gör inte livet enklare, finns alltid folk som har det värre! Punkt slut!!
Nu blir en kopp te och irritation över att jag inte har något hemma att äta......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar