Just nu har jag en jätte jobbig tid och skulle mer än gärna krypa ned under täcket och sova bort några dagar. Dock är det andra i min närhet som har det värre och jag vet inte riktigt hur jag skall hantera allt. Jag vill vara där samtidigt som att jag inte vill vara i vägen, gränsen är hårfin just nu. Speciellt när mitt eget sinnetillstånd inte är på topp.
Jag märker att så fort jag inte mår bra, tränar jag mer och håller tummarna för att det skall hjälpa. Idag var min sjunde träningsdag i rad och jag vet att jag borde vila min knät, speciellt efter lördagen 18,3km löpning men samvetet säger hela tiden att träna mer, ät mindre var nöjd med din prestation. Dock verkar jag endast lyssna på mitt första egna råd....som innebär träna träna träna.
Idag ringde klockan som vanligt 04:50 och jag slockade totalt på tåget idag, det vara bara att blunda och vaknade tre minuter innan jag skulle gå av, perfekt med andra ord :-) Tanken idag var att ta en lätt uppvärmning på löpbandet och sedan köra benövning plus min rehab men istället vart det intervallträning i 30minuter, medelhård styrka för min ben och lite magövningar. Mer än jag tänkt. Men alltid skönt efteråt!
Jobbet rullar på och en dag av testning gör huvudet extra segt och när klockan slog 16:00 orkade varken jag eller chefen längre, så jag släpade min fötter hem bostavligen. Ville inte ramla i detta isig väder.
Niklas är fortfarande borta denna vecka plus nästa vecka så nu kryper jag ned inder filten tilslammans med Sherrie och jobbar lite...Tjingeling
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar