......

Jag önskar någon kunde se mig, jag önskar någon kunde känna mina smärta, jag önskar något skulle märka mig, men än så länge är jag helt ensam. Vad har jag gjort för att förtjäna detta öde? Att falla bort i glömskan, den svarta tomheten blir bara större och större för varje dag som går. Ingen märker...

Tomheten lever kvar, den fylls hela tiden med ännu mer tomhet, kan inte tomheten ta slut. Snälla tomhet försvinn. Jag vill inte känna så här längre, hela min kropp skakar. Skakar som ett asplöv i en orkan som aldrig tar slut. Bara fortsätter i hög hastighet. Snälla sluta. Snälla låt mig få hoppa av. Snälla låt mig inte känna så här.

Förmågan att vara lycklig är ett fenomen som jag önskar att jag en dag får uppleva. Lycka inifrån och ut istället för det är kaotiska helvetet. Ingen märker... ///