Eftet helgens frossande i sötsaker strejkar kroppen totalt och huvudet sprängs av de senaste dagarnas sockerchock. Jag som varit så duktig de senaste 3 veckorna tack vare VK och vågen har varit på min sida, inga raseriutbrott. Men så fort fredagen kommer och jag vet att jag kommer vara själv är det någon liten switch i huvudet som slår till. Ingen är hemma och kan se hur mycket jag egentligen äter, vilket i min konstiga värld är skönt för att slippa skuldkänslorna. Det känns nästan förbjudet vilket triggar en att äta mer och denna helg har min karaktär varit urusel.
För om jag börjar sockerätandet på fredagen är det svårt att sluta, kroppen nästan skriker efter mer sötsaker och begäret övertar viljan och förnuftet. Inge bra alls. Det blir inte bättre att jag skulle baka till föräldrarnas adventsfika, någon måste ju slicka skålen och eftersom ingen vara hemma var det självklara valet mig själv. Jag var tvungen att ge mamma all knäck och ischoklad för att ta bort en frestelse men det finns så mycket annat hemma och de hemgjorda pepparkakorna är aldrig fel. Slutade räkna vid 14 i fredags och då var det två dagar kvar av helgen. Vem har dålig karaktär....jo jag, jippie!!
Så för att sedan avsluta helgen kommer fantastiska Kristoffer över med ännu mer fika, kladdkaka med vispgrädde och det kan man inte säga nej till trots att mitt huvud ville. Det vart två bitar och en massa grädde och när jag sedan skulle slänga det som vart kvar var jag ju tvungen att spritsa lite grädde på kakan och ta en bit när ingen såg. Hemska jag!
Nu får vi se hur länge det tar innan jag faller dit igen, men om fyra dagar är det julafton och då vet jag att alla hämningar släpper men det är ok. Så innerst inne kanske jag längtar efter julafton mer än vanligt :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar