Då var årets tjejmilen avklarad och fy tusan vad trött jag är. Att ha feber och halsont dagen innan var inte optimalt men jag vaknade imorse med endast lite snuva så jag bestämde mig för att göra ett försök. Jag var riktigt peppad innan starten och de första tre kilometrarna gick jätte bra, inga problem alls men så fort jag sprang förbi 3km skylten var det som att springa in i en vägg. Jag dog totalt och fick verklige kämpa de sista 7km, det var svårt att andas och benen ville verkligen inte vara med.
Jag och min älskade syster tog oss iaf runt på 50min och 1sek vilket jag är grymt nöjd med med tanke på att jag inte mår 100%. Det är dock lite störande då jag vet att jag kunde ha sprungit fortare om jag mått perfekt och nu får jag inte möjligheten att veta vad de det riktiga resultatet kunde ha varit.
Nu gäller det att kurera sig så mycket som möjligt inför nästa helg och Sthlm halvmarathon då det gäller att ge järnet :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar