Jag har i så många år nu döljt mina känslor och lärt mig att bygga upp murar så att ingen kan se hur jag verkligen mår. Levt mitt liv med ett leende på läpparna och med inställningen att det löser sig. Nu börjar jag märka att jag inte orkar längre, orkar inte må dåligt, orkar inte känna mig ensam längre. Jag har försökt så länge nu men vet inte om jag vill längre, dock märker jag att när jag inte anstränger mig blir jag ensam. Det är ingen som hör av sig till mig och riktigt frågar hur jag mår, ingen som ringer och säger "Vad gör du, skall vi umgås?". Utan det är oftast jag som styr upp och just nu gör det mig ledsen....
Jag känner hur livet flyger förbi och jag mår bara dåligt, känner mig tråkig då ingen vill umgås. Tråkig då ingen hör av sig. Vad är det för fel på mig?
Usch nu jag har gnällt tillräckligt ikväll, dags att sova......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar