Efter ett par underbara veckor då mitt sinne börjar visa sina goda sinnen känns det som att jag är på väg ned igen. Jag vill inte tillbaka dit, har mått så bra ett tag nu att mörkret lockar inte alls. Samtidigt vet jag inte hur jag skall hantera det och vet inte riktigt vem jag skall vända mig till. Skulle behöva en vän just nu som bara finns där och förstår vad jag går igen, behöver ingen hobbypsykolog eller långdistans vänskap, bara en varm hand nära som inte dömer eller ifrågasätter utan bara lyssnar...
Trots att jag har världens bästa familj och vänner känner jag mig rätt ensam...hur skall jag handskas med det? Några förslag?
Ikväll var det Uppsala som gällde med orkade inte åka, orkade inte stå ut med deras intresse fram till sen natt utan valde att avstå. Säkert jätte dum å korkat men orkade inte. Mitt svaga sinne ville helt enkelt inte!!!
Spelar ingen roll vad jag väljer längre, för skuldkänslor över allt, inget jag gör är rätt. Orkar inte längre......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar