Löpning är en del av mig och är min lilla tid att rensa huvudet och samla mina tankar. På senare tid har mitt intresse för löpning svalnat och just nu hatar jag att varje dag sätta på mig mina springkläder. Men av ren vana tar det inte lång tid innan löparskorna sitter på plats och jag är går ut genom dörren.
Innan jag sätter på klockan och ser sekundrarna börja ticka ställer jag mig frågan; Varför känner jag mig tvingad att springa idag? Jag har inget bra svar på den frågan så det är bara börja öka tempot.
Det går inte mer än 10 minuter innan benen värker (framför allt pga de dåliga skorna) och jag ångrar varenda steg jag tar. Detta löppass känns jobbigare än de andra och hela tiden tänker jag; Varför utsätter jag mig själv? Att springa är jobbigt, varför gör jag detta?
Trots mina hatiska tankar fortsätter jag springa och idag vart det 50 minuter.
...pust
Men så fort träningspasset är slut och jag kommer hem släpper alla hatiska tankar och jag känner mig lättad att passet är över. Jag dricker min C-vitamin och vilar några minuter. Då händer det; alla hatiska tankar försvinner och jag känner mig jätte duktig som varit ute och sprungit. Nu tänker jag istället; Jag tycker nog om att springa, varför tänker jag annat?
Och dagen efter går jag genom samma visa igen.......helt schizofren :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar