Igår kväll mellan 21:00 -22:00 var den absolut värsta tiden i mitt liv än så länge. Jag trodde någon hade kidnappat eller slagit ihjäl min älskade lilla syster. Allt började med att hon åker förbi pappas jobb på vägen hem och det står en konstig bil utanför. Hon ringer pappa och meddelar detta. Inget konstigt alls. Det tar ca 10 minuter från pappas jobb hem. Efter 30 minuter har min lillasyster fortfarande inte kommit hem. Jag och mamma ringer frenetiskt till hennes mobil utan resultat. Nu har det gått 40 minuter sedan vi hört något vilket gör att jag börjar tänka på alla möjliga scenarion som kan ha hänt. Ju mer rädd jag blev för vad som kunde ha hänt ju värre vart scenarierna. Min sambo tog då bilen och rusade upp till pappas jobb för att se om han kunde hitta henne, utan resultat. Vi ringde McD, men de visste inget. Jag testade ringa Rosie utan resultat, min nummer var fel. Min sambo ringde till och med Maddes gamla chef som vart jätte orolig men han hade inte hört något alls. Så nu var alla livrädda om vart hon kunde va. Jag och mamma började fundera hur vi skulle dela upp letandet för att scanna ett så stort område som möjligt på kortast tid.....det var helt kaos och mitt hjärta slog som aldrig för. Vad kunde ha hänt egentligen? Detta händer inte? Hur ska jag kunde klara mig utan min syster? Alla dessa frågor och tusen till började jag ställa mig själv.....
Till slut närmade sig klockan 22:00 och mamma hittade ett annat nummer till Rosie och ringde. Vem tror ni inte svarade "Hej mamma" i andra änden!!?!! Jo, min lilla syster :-). Hon hade åkt tillbaka till Väsby och glömt telefonen i bilen. När mamma ringde och sa att hon hittat min lilla syster släppte allt. Jag vart så lättad! Men den där lilla ung jäkel, jag jag älskar mer än något annat, kommer jag strypa långsamt när jag ser henne. Man glömmer inte sin mobil sent på kvällen och inte hör av sig vart man är. Den timmen igår var den värsta i mitt liv än så länge. Hur skulle jag kunna klara mig utan min syster?
Det värsta för min syster nu är att det blir anmälningsplikt vart hon än går. Minsta lilla steg hon tar måste hon anmäla det till mig. Vill verkligen inte vara med om detta igen. Hemskt
Men jag är överlycklig att hon lever och alltid finns där för mig. Jag älskar dig <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar