Men jag måste anstränga mig lite mer, inte sitta hemma och tycka synd om mig själv trots att jag är ganska bra på det. Blir svårt när jag inte har så många att vända mig till, de har sina egna liv och vill inte tränga mig på. Ett tankesätt jag måste ändra på för att vända denna spiraltrappa uppåt.
Jag börjar mer och mer inse hur mycket jag saknar Suss trots att vi nuförtiden inte tycker lika om nått. Vi har formats av två olika miljöer de senaste åren och för min del märks det. Jag skulle behöva lite mer av hennes energi och tankesätt i mitt liv. Samtidigt som jag inser detta börjar jag acceptera att vi nog aldrig kommer leva inom samma postkod. Och det är egentligen helt ok, jag vill inte flytta från Sthlm och hon trivs så bra i Göteborg där hennes jobb, kärlek och liv är. Jag beundrar henne så att hon tog möjligheten att flytta på sig trots allt.
Usch vad deppigt, nu blir det bio med världens bästa Lollan, hon som håller mig flytande i denna stora vida värld just nu. Jag är så glad att ni finns i mitt liv!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar